Nov 222014
 

2014_bok_africka

KG Johansson: Africka
Wela förlag

Ur marken i Västafrikas djungel växer oförklarligt enorma pyramider upp. Nyhetsvärdet är enormt och nyheten får stor genomslagskraft över hela världen. Är jorden invaderad, kommer den gå under, är det farligt? Journalisten Sandra som befinner sig på plats åker dit med sin fotograf för att dokumentera. Dagarna går och inte mycket mer händer. Människorna återgår till vardagen, tills en dag det kommer nyheter om att det dykt upp andra pyramider på andra platser på jorden.

Det var länge sedan jag läste något som gav så mycket tillbaka till mig som läsare i form av olika tankar, filosofiska, dagsaktuella och livsnära sådana. Jag är mycket imponerad. Det är en av de intressantaste böcker jag läst. Den blandar det vardagsnära med science fiction till ett trovärdigt och tänkvärt scenario. Den blandar vardagens mänskliga dilemman med fantasin och blir en tänkvärd roman om människans litenhet.

Nov 212014
 

2013_film_christmascruelty

Regi: Per-Ingvar Tomren, Magne Steinsvoll

Norska julskräckisen O’Hellige Jul! (på engelska Christmas Cruelty! och på svenska En grym jul! – en blinkning till Thriller – En grym film) inleds chockartat med en scen där en medelålders man har bundit fast medlemmarna i en familj och nu torterar och mördar dessa på ett osedvanligt grymt vis. Sedan skiftar filmen fokus och ton, och man får istället följa en trio kompisar som förbereder julfirande ihop, men mest snackar skit. Tills helvetet brakar lös. Den medelålders mannen, får man veta, arbetar inte bara som arbetsförmedlare utan tänker också passa på att klä ut sig till tomte och göra något åt kompisarna så att de slipper fira julen arbetslösa – eller fira något överhuvudtaget.

O’Hellige Jul! hade premiär i hemlandet lagom till jul för ett år sen och är nu aktuell på dvd. Det är en märklig film som blandar brutalt våld med en rätt så sympatisk skildring av dessa tre vänner. Filmen är för våldsam för min smak men det går inte att förneka att den har kvalitéer. Dels att den är kompromisslös och välgjord, men också den svarta humorn och att skådespelarna är riktigt bra.

Nov 082014
 

2013_film_daysofgray

Days of Gray
Regi: Ani Simon-Kennedy

In the post-apocalyptic world presented in the American-Icelandic coproduction Days of Gray there is no language, neither written nor spoken. But there is a family whose members sit in their remotely located little house. The elders are strict, the two children a bit more adventurous. While the boy one day is outside playing he meets a somewhat disfigured girl, who he apparently is not supposed to consort with. He keeps sneeking out to play with her, but as his family hunts down people like her the children decide to escape.

Days of Gray presents a future that is decidedly low-tech, characterized by the Icelandic environment. Some may call this coming-of-age story ”universal” or ”poetic”, others may find it slow and pointless. Since there is no dialogue it acts out like a silent film, or, as the Icelandic band Hjaltalín scores the film, a very long music video.

Nov 032014
 

2014_film_morgenrode

Morgenrøde
Directed by: Anders Elsrud Hultgreen

Two years ago Norwegian filmmaker Anders Elsrud Hultgreen made the short film Den pyramidale taushet (English title The Pyramidical Silence). Consisting mainly of images of cliffs and mountainous landscapes, together with the voiceover it managed to be an arresting and beautiful contemplation over humanity and our place on earth and in the universe.

If you take Den pyramidale taushet and combine it with Nicolas Winding Refn’s Valhalla Rising you get something that is reminiscent of Anders Elsrud Hultgreens new film, Morgenrøde (also known as Dawn in English). This is a post-apocalyptic feature length film, but still very sparse in terms of plot and characters. The movie was shot on the barren dark plains of Iceland and the director has described it as a ”desert movie”. Nothing of civilization remains as the two characters, Rahab and Set, suspicious of each other, are walking in the empty surroundings looking for clean water to drink.

Being pretty much one person productions Den pyramidale taushet and Morgenrøde are quite remarkable. It is fascinating what director, writer, producer and cinematographer Anders Elsrud Hultgreen has achieved. One comes to think of what Stanley Kubrick once said: ”One man writes a novel. One man writes a symphony. It is essential that one man make a film.” These films are the vision of one person, beautiful, hypnotizing and unique. But also slow, uncomprimising and very different from mainstream cinema, and maybe therefore not for everyone. If nothing else you will see some stunning cinematography.

Okt 282014
 

Final_LFO_alternatives_70x100.indd 2013_film_lfo2

LFO
Regi: Antonio Tublén

Under det senaste året har den svenska science fiction-filmen LFO rest runt på filmfestivaler i världen, och även kammat hem ett par priser. Idag, 28 oktober, släpps den i USA och den är på gång även i Sverige (den finns dock redan nu på Itunes).

Robert är en medelålders man som sysselsätter sig med att experimentera med ljud, än mer så efter att hans fru och son dött i en bilolycka. Han upptäcker att det går att hypnotisera människor genom att spela upp ljud i en viss frekvens, och är inte sen att testa detta på sina nyinflyttade grannar som snart städar Roberts hus och får ställa upp på andra tjänster.

LFO har en härlig, mörk humor. Man förstår redan från början att Robert inte har alla hästar hemma, även om han på ytan verkar hyfsat normal, och att hela denna affär kommer att barka åt skogen. Men med hörlurar på huvudet och fjärrkontroll i handen löser han de flesta problem som dyker upp – ja, faktiskt är han i stort sett inkapabel att klara av något som rör andra personer utan att hypnotisera dem.

Filmens låga budget (den är en av sex filmer i Film i Skånes och S:t Knutsgruppens filmprojekt En sexa Skåne) märks främst i miljön: hela filmen utspelar sig i Roberts hem. Men det fungerar, trots viss repetitivitet, och det blir ej heller teatralt vilket kunde ha varit fallet. Fotot är snyggt och ljudbilden, som sig bör, genomarbetad och stämningsskapande. Skickligt genomförd film vars brister kompenseras av fin stämning, svart humor och goda skådespelarinsatser.

Okt 242014
 

2014_film_americanburger

American Burger
Regi: Bonita Drake, Johan Bromander

Oj oj! Vad ska man säga om denna svenska skräckkomedi.

Vi får väl börja med handlingen. En busslast amerikanska ungdomar befinner sig på resa någonstans i Europa. Alla är de grova stereotyper: snygga hejaklacksledare, dryga sportfånar 0ch sexfascinerade nördar. Och lika stereotypt är ”Europa” ur amerikanernas synvinkel: ett lite bakåt ställe där folk pratar konstigt. På väg till hamburgerfabriken American Burger blir de plötsligt attackerade av skyddskläderpåklädda män som skär ihjäl ungdomarna och kör iväg dem på skottkärror. Några klarar sig dock och det är dessa vi får följa när de försöker ta sig ifrån området och fabriken – där allt kött är amerikanskt.

American Burger är en typisk slasher – något den är väl medveten om – med den skillnaden att det istället för en mördare som jagar ungdomar är en hel bunt. Det bäddar för att mordration hålls uppe. Skådespelarna, de flesta svenska, pratar engelska; det mest bekanta namnet är nog den med glimten i ögat överspelande Fredrik Hiller (regissör till Psalm 21 och den kommande postapokalyptiska Zon 261). Filmen tar sig inte på på allvar någon gång. Dock är den inte så rolig som man kunde ha önskat, och den satir man kunde ha inkluderat med tanke på innehållet är ickeexisterande.

Skräckfilmsfans kan nog ha glädje av American Burger i alla fall.  Den är som gjord för att bli en framtida kultfilm. Och en tvåa är redan på gång.

American Burger släpps 29 oktober. Mer om filmen kan man läsa här.

Okt 242014
 

2014_bok_5bussen

Staffan Rodebrand: 5-bussen
Fantasi-Förlaget

(Denna recension innehåller spoilers.)

Det pågår mystiska saker på Öland. Exakt vad vet varken läsare eller huvudpersoner inledningsvis i Staffan Rodebrands roman 5-bussen. Vi får följa ett antal personer, främst poliser, som identifierar och undersöker ett fenomendrabbat område på Stora alvaret på Öland. På området finns objekt som verkar vara av utomjordiskt ursprung, och såväl lokala mc-gäng som amerikanska myndigheter och ryska hårdingar är intresserade av dessa.

Staffan Rodebrands 5-bussen bjuder på en mix av Arkadij och Boris Strugatskijs Stalker, fågelskådare, öländsk miljö och tuffa svenska poliser. Allt som har med zonen, eller landningsbanan som den också kallas, att göra är fascinerande att läsa om och bokens stora behållning. Men här finns också problem, som huvudpersoner som alla är stöpta i samma form: hurtiga, duktiga och inte vidare självreflekterande. Och när dessa i ett avsnitt börjar skjuta folk och när människor aktiva inom plogbillsrörelsen utmålas som bombbyggare (!) blir detta nästan märkligare än de utomjordiska grejerna.

Ändå, trots brister, intressant och originell läsning.

Okt 142014
 

2014_bok_kristallstaden

Maths Claesson: Kristallstaden
Bonnier Carlsen

I Uttagningen kämpade grabben Linux för att bli en av de få att få resa till och studera på rymdstationen Kristallstaden. Han lyckades, så i uppföljaren Kristallstaden befinner han sig i just Kristallstaden, bland nya kamrater. Han pluggar, folk skaffar nya vänner och bråkar, han har en elak mattelärare … och alla spenderar en massa tid i det tyngdkraftsbefriade träningsrummet där man i lag far runt och ska vinna matcher. Det hela påminner rätt så mycket om Ender’s Game, fast mesigare och utan att nånting står på spel. Lite svenskare, kan man säga, lite oförargligare. Och det är på gott och ont. Det är småputtrigt och välskrivet, men luttrade läsare kan kanske tycka att det hade varit kul med lite mer äventyr eller oväntade inslag. För den unga målgruppen fungerar det dock nog alldeles utmärkt.