Apr 092014
 

2014_bok_varelsernaemmasbok

Magnus Nordin: Varelserna – Emmas bok
Berghs förlag

Emma och hennes vän Sebastian flyr från zombierna som fyller hela Gotland. Ön är avstängd och ingen hjälp förväntas komma. Emma hoppas att hennes bror Elias ska ha klarat sig från att ha blivit en zombie och hon letar nu efter honom. Men hot finns överallt, kampen för att överleva är hård. Hunger och trötthet tvingar Emma och Sebastian att söka skydd. Men överallt söker zombierna nya offer.

Detta är Magnus Nordins andra bok i serien Varelserna. Den är unik i sin genre och välgjord. Det bästa är att den kombinerar riktig spänning och läskigheter både i text och bild och samtidigt håller måttet för ungdomar att läsa utan att bli barnslig. Detta kombineras med att boken är mycket lättläst och därför passar den även de ungdomar som har läs- och skrivsvårigheter eller är ovana läsare. Jag hoppas Magnus Nordins böcker kan vara en brygga in till litteraturens värld för ungdomar som inte funnit läslusten och ge riktig spänning och engagemang för en ny generations läsare.

Apr 062014
 

Den svenska novellen lever och frodas, och 2014 ser ut att bli ett antologiernas år. Här kommer en kort genomgång av svenska böcker som är på gång, och de medverkande författarna.

Stockholms undergång
Skrivkollektivet Fruktan skildrar Stockholms undergång i en antologi som ges ut i sommar på Undrentide förlag. Medverkar gör Andreas Rosell, Boel Bermann, Christian Enberg, Eira A Ekre, Erik Odeldahl, Fredrik Stennek, Jörgen Gavelin, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson, Patrick Ogenstad samt Anders Fager.

Bländverk
Swedish Zombies e-skräckantologi från 2013 blir tryckt bok på Epok förlag. Medverkande författare:  Caroline L Jensen, Finn Cederberg, Kristoffer Leandoer, Mattias Lönnebo, Susanne Samuelsson, Johannes Pinter, Oskar Källner, Anna Kerubi, Jason Meredith, Johan Lindbäck, Sofie Trinh Johansson, Malin Rydén och Stewe Sundin.

Mörkerseende
Epok förlag ligger även bakom denna antologi med temat hemsökta hus. Släpps senare i år. Författare: Elisabet Jonsson, Finn Cederberg, Frida Arwen Rosesund, Jenny Milewski, Lars Östling, Malin Rydén, Oskar Källner, Patrik Centerwall, Pål Eggert, Stewe Sundin och Susanne Samuelsson.

I varje ångetag
Steampunksamling som släpps lagom till fantastikbokmässan Andra Världar 26-27 april, av Andra Världar förlag. Medverkande: Charlotte Cederlund, Johan Dennefors, David Einebrant, Tora Greve, Gustaf Hagel, David Hegardt, Jonas Lejon, Pernilla Lindgren, Anna Maris, Anders Nilsson, Lupina Ojala, Johannes Pinter, Sofie Sigrinn, Nathalie Sjögren och Martin Wisell.

Magiker och maskiner
Temat för denna antologi från fantastikcommunityt Catahya är magi och teknik. Kommer någon gång under året. Skribenter: Calle Carlzon, Sten Rosendahl, Johan Jönsson, Emelie Berglund, Rikard Slapak, Pia Lindestrand, Robert Andersson, Anders Nilsson, Thomas Årnfelt, Hans Olsson, Robin Karlsson, Robert Andersson, Fredrik Wollentz, Tove Ivarsson, Camilla Linde, Patrik Centerwall, Anders Nilsson och Fredrik FG Granlund.

Maskinblod
Antologi med svensk science fiction som släpptes hösten 2013 men som sedan februari i år även finns som e-bok. Mest nya noveller, men även någon äldre. Bokens författare: Oskar Källner, Susanne Samuelsson, Patrik Centerwall, AR Yngve, Love Kölle, Julius Regis, Bill Persson, Anna Blixt, Eva Holmquist, Lars Östling, Börje Crona, Saga Torstensson, Helena Nyblom, Peter Öberg, Robin Karlsson, Pia Lindestrand och KG Johansson.

Maskinblod 2
Svensk sf-antologi. Släpptes i mars på Affront. Författare: Markus Sköld, Katarina Emgård, Boel Bermann, Lars Östling, AR Yngve, Sten Andersson, Sofie Trinh Johansson, Love Kölle, Andreas Ingo, Johan Cederholm, Eva Holmquist, Claes-Magnus Bernson, Vladimir Semitjov, KG Johansson, Alexandra Nero, Oskar Källner och Patrik Centerwall.

Maskinblod 3
Svensk sf-antologi. Utges i september.

Kärlek i maskinernas tid
Svensk sf-antologi med tema erotik/romantik. Släpps även den på Affront, vintern 2014/2015.

 Posted by on 2014-04-06  Tagged with:
Apr 052014
 

2013_bok_detarintesalattsomdutror

Eva Holmquist: Det är inte så lätt som du tror
Ordspira förlag

Mela är kapten på en rymdfärja som har nödlandat på en okänd planet. Mela kämpar för att ändra livet för alla som befinner sig på rymdskeppet till det bättre och gör utflykter för att se om det går att leva och odla på planeten, men det visar sig vara svårt och hon känner sig motarbetad. Besättningen tvivlar på hennes kvaliteter som kapten och för många ombord känns det mer tryggt att stanna ombord på rymdfärjan än att ge sig ut i det okända på den nya planeten.

Det är inte så lätt som du tror är uppföljaren till Kedjor känns bara när du rör dig. Eva Holmqvist har en lätthet i sitt språk och enkelhet i sitt berättande som ibland tippar över till att vara för lätt och enkelt. Det är inte så lätt som du tror har för lång uppstart med för tunn handling och ingen riktig spänning. Detta gör det svårt att komma in i boken och inte förrän de sista 30 sidorna känns boken lite spännande. Jag gillar att Eva har starka kvinnliga karaktärer som får ta plats och som får föra bokens handling framåt. Hon kan väva ihop en historia som känns genomarbetad och genomtänkt men tyvärr är denna bok inte hennes bästa.

Apr 042014
 

2014_bok_niohundranittionio

Dan Tollén: Niohundranittionio
DMT Böcker

Benjamin hankar sig fram i ett framtida, förfallet samhälle. Han upptäcker att han har förmågan att förflytta sig mellan ”sin” värld och en annan, till synes människotom, dimension. Hans unika egenskap kommer till användning när han snabbt behöver få ihop kosing i syfte att hjälpa sin mamma och således börjar med skumraskaffärer. Men så hamnar han i en tredje dimension där han träffar den deprimerade Julie och känslor uppstår. Men Julie är på något sätt sammanlänkad med en kvinna som Benjamin fått i uppdrag att döda hemma i sin värld…

Dan Tolléns Niohundranittionio är en rätt kort roman. En kärlekshistoria blandas med thrillerspänning och resultatet blir en science fiction-roman som inte är revolutionerande på något sätt men som bjuder på en stunds god underhållning och några intressanta idéer.

Mar 312014
 

2014_bok_kafkapaviljongen

Tony Samuelsson: Kafkapaviljongen
Wahlström & Widstrand

Kafkapaviljongen är en sorts parallell- eller syskonroman till författarens tidigare alternativhistoriska verk Jag var en arier. Handlingen utspelar sig i ett alternativt Sverige där andra världskriget tog en annan vändning. Tyskland besegrade Sovjetunionen, och stora delar av Europa är styrt från Berlin. Så även Sverige. Huvudperson i Kafkapaviljongen är Sigge som vi får följa både före och efter att Sverige blev brunt på 1940-talet, och på 1970-talet då han är en välkänd, auktoritetsgodkänd författare.

Med reservation för att jag inte läst många alternativhistoriska verk annat än de mest välkända (Robert Harris Fatherland, Len Deightons SS-GB, Philip K Dicks The Man in the High Castle) har jag svårt att tänka mig något mer omsorgsfullt utarbetat verk i genren än vad Kafkapaviljongen visar sig vara. Medan Jag var en arier aldrig berörde är Kafkapaviljongen i stort sett fulländad, både vad gäller världsbyggandet och på det personliga planet. Man kan tycka vad man vill om användandet av autentiska personer och indelningen av dessa i nazister eller icke-nazister – boken är ändå gripande, trovärdig och genomtänkt. Skildringen av hur nationalismen och den ackompanjerande rädslan växer fram är lika aktuell i verkligheten när som helst som i bokens då, och att inte beröras av våldet, rädslan och Sigges fängelsevistelse är svårt. Huruvida slutet är för glatt och naivt eller bara vill visa på att allt har en ände är svårt att säga. I vilket fall är bokens skönhetsfläckar i det stora hela försvinnande små.

Mar 272014
 

kg_hemul forfattare_kgjohansson
KG Johansson med rockbandet Hemul för ca 30 år sedan, och en nyare bild.

KG Johanssons trilogi-i-en-volym Samvetsmakaren har av Spektakulärts medarbetare utsetts till 2013 års bästa svenska science fiction-roman. Detta är tredje gången KG Johansson tar hem Spektakulärt pris (tidigare vinnare är Googolplex 2010 och Chimärerna 2011).

Hejsan KG, och grattis! Hur är läget?

– Rätt lysande just nu; tack så mycket! Bortsett från glädjande meddelanden så är allt sig likt; jag var på krogen med en vän och kollega i går, rumlade i säng vid midnatt, steg upp sju, vandrade runt i stan en timme medan jag reciterade Blakes Marriage of Heaven and Hell – jag är en mycket lyckligare människa sen jag lärde mig den utantill – skrev till klockan två, lät bli lunch eftersom jag fastar, försökte spela in några lutstycken på en Zoom men misslyckades skändligen, undrade vad jag nu skulle hitta på och fann ditt mejl. Och eftersom jag reser till Sundsvall i morgon tänkte jag att det är väl lika bra att svara på en gång.

Parentes: 1994 satte Musikhögskolan i Piteå upp Beatles Sgt. Pepper-skiva live; det kan ha varit första gången i världen som det gjordes. Det blev radio och tv och turné till bland annat Cirkus i Stockholm och Beatles egen favoritscen Empire Theatre i Liverpool – jag hade Cynthia Lennon som bordsdam på premiärmiddagen. Och en av studenterna som var med då förnyar nu uppsättningen med sina gymnasieelever i Sundsvall.

Hur kom Samvetsmakaren till världen? Vad var fröet till denna berättelse om Aly och den nya kyrkan i ett framtida universum där människor nått och befolkat andra solsystem?

– Fröet var helt enkelt ett samtal med Cecilia Wennerström på Wela där någon av oss – jag tror det var hon – tyckte att det fanns för få trilogier om galaktiska imperier. Jag föreslog att jag skulle skriva en och hon gillade tanken. Hur planerna vindlade fram sen vet jag inte riktigt. Den första anteckning jag hittar i datorn är från 16 december 2012 och lyder:

”Ett high concept. Fascinerande aliens. Färdsätt.”

– och det låter väl bra, men vad det betyder är jag osäker på. Förutom att ett ”high concept” i filmbranschen är en stor och imponerande idé som kan beskrivas med en snärtig fras: ”It’s Die Hard on a ship!” – som ju för övrigt blev en gräslig Steven Seagal-film. Fast den har ju en Playboymodell i en tårta, det har den.

Nästa anteckning är från januari -12 och betydligt längre; de centrala fraserna är:

”1: Barndom, 2: Fjärilsvarelserna, 3: Gudarna kommer.”

Och så vidare.

Min doktorsavhandling handlade om gehörsspel. Jag testade sex erfarna gehörsspelare på tre låtar som jag hade skrivit – en enkel, med tre ackord, en medium och en helt hopplös. Gehörsspelarna fick veta tonart och sen skulle dom hitta ackordföljderna. Direkt efteråt intervjuade jag dom, och det var slående hur lite dom kom ihåg: det var som om all energi hade gått åt till att klara uppgiften, inget hade blivit över för att lagra något i minnet. Och ett par gånger – två gånger under ett långt liv! – har jag haft lyckan att få vara med i en grupp som plötsligt blir ett slags gestalt, lite som i Sturgeons ”Mer än människa”. En av gångerna var ett filmmanusmöte där vi hade fått förutsättningen: Skriv en västernfilm som utspelas i Sverige. Någon kastade fram idén att råna en bank på följande originella sätt: man skickar dit en grupp i vildavästernkläder, på hästar, med hattar, revolverbälten och hela köret. Det här äger rum på någon liten avlägsen ort som Pajala eller så – byborna tror att det är filminspelning (varför inte lägga till en kamera också?) – och bankpersonalen blir först häpen, men tvingas inse att det är allvar… Men det roliga med idén var att vi tänkte oss att de som utför rånet inte ska veta vad de gör – de har betalat för att få uppleva ett låtsasbankrån i västernstil och vet inte att de stjäl riktiga pengar. Och när de har gjort rånet blir de förföljda av både polisen och de som de själva betalade till för att få leka rånare … och så vidare.

Bra idé eller dålig, spela roll: det intressanta var att ungefär trettio minuter försvann för oss fyra som var med. Klockan hoppade plötsligt en halvtimme framåt och efteråt hade vi en klar linje, stolpar för en historia, men ingen visste ens vem som hade sagt vad. Sådana stunder är värda massor – och visar hur svårt det är att minnas exakt vad som händer när idéer dyker upp. Jag kan till exempel omöjligt komma ihåg varifrån tanken på en icke-troende kyrka kom. Fast det kan ju vara begynnande senilitet också. Vad pratade vi om? Va? Jag hör inte.

Du verkar ha det ganska bra där hemma i Piteå, sitter och skriver de böcker du vill och far ut och spelar musik ibland. Stämmer den bilden?

– Ja, i princip, faktiskt. Jag skriver väl inte alltid exakt de böcker jag vill, vad gäller musikböcker; en del såna här låtsamlingar med diagram för gitarrackord kan väl kännas som en dag på jobbet; och det HAR funnits översättningsjobb som jag har närmat mig med den typ av spänt leende som Basil Fawlty brukade ha när Sibyl genomskådade honom. För att trygga försörjningen har jag låtit mig anställas på 20 procent vid Musikhögskolan igen, vilket ibland är svinkul, ibland … inte. Men det kan ändå vara skönt att träffa lite människor. Att sitta och skriva hela dagar kan leda till märkliga konsekvenser, som att man börjar prata med katten eller glömmer att sluta jobba.

Jag är med i ett par band. Det ena ligger rätt lågt, det andra har precis börjat göra låtar för ett album som vi hoppas få klart under sommaren, och det där är också en fantastiskt rolig process. Idéer och diskussioner, lite gläfsande, nya idéer, nånting som växer fram ur ingenting. Nej, jag har inget att klaga på. ”I’m stupidly happy, no, nothing’s not wrong.”

Vad drog dig till sf från första början? Vad är det som lockar med genren?

– Jag brukar ju berätta om hur jag lärde mig läsa: en tandläkare borrade in i gommen när jag var i femårsåldern. Han gav mig en mångårig tandläkarskräck och en infektion som gjorde mig sjuk i över ett halvår. Min mamma blev tvingad att läsa Pippi Långstrump, dag efter dag efter dag. När hon – som föräldrar har gjort sen tryckkonsten uppfanns ungefär – försökte smita undan genom att korta ned avsnitt protesterade jag högljutt och ihållande, och till slut sa hon ”Men läs själv, du kan den ju utantill”, och så blev det. Jag tror att det som fängslade mig var dels Pippis obändiga självständighet – jag kan fortfarande vara omöjlig som en femåring – och de så självklart behandlade fantastiska inslagen: den övernaturliga styrkan, och så vidare.

Kometen kommer var antagligen min första Muminbok – en apokalyps som fortfarande lockar. Kometen som brinner större på himlen för varje dag, de där uttorkade haven med gamla skeppsvrak … underbart. Och sen dog en moster till min mamma och böcker från ett helt liv vällde in med arvet, samtidigt som jag fick tillgång till biblioteket på skolan.

Kanske kan det lockande med genren formuleras så enkelt som det klassiska ”tänk om”. What if? Anta att man vinner en begagnad rymddräkt i en tävling, blir utskrattad av alla man känner, men ger sig den på att rusta upp dräkten så att den skulle fungera ute i rymden. Och innan man måste sälja den tar man en promenad i den, leker med radion … och någon svarar. What if? Eller tänk om ett slags råttliknande varelser får en uppgift: att utvecklas tills de kan flyga rymdskepp, så att de kan framföra ett meddelande … och vad kan hända när de har gjort det? Tänk om savannen i lekrummet med tredimensionella projektioner blir alltför naturtrogen? Jag läste sådana historier – exemplen är ju Heinlein, Budrys och Bradbury – från tioårsåldern och under tonåren. Jag tror att det finns en ålder, en mognadsfas eller liknande, när sånt kan ”fästa”, som det heter; Bradbury läste jag i femtonårsåldern, men när mina egna barn kom dit glömde jag helt bort allt sånt på grund av förvirring på mitt jobb som fick mig att fly till en fyra månader lång turné i Tyskland; och när jag tänkte på att ge barnen Bradbury var det för sent. Visst uppskattar de historierna, men de fick aldrig samma kick.

Jag läser mindre sf nu, proportionerligt sett. Mycket av det som hyllas i dag kan jag känna som ett slags återbruk. Men jag letar fortfarande och ibland träffar jag på någon guldåder. De senaste favoriterna är två kvinnor: Karen Russell, som har gett ut romanen Swamplandia och ett par novellsamlingar; novellen ”Reeling for the empire” i samlingen Vampires in the Lemon Grove knäckte mig lika hårt som Bradbury gjorde för fyrtio år sen. Herregud! Hur kan nån ens komma på en sån grej? Och vilken lycka att hitta en sån novell! Swamplandia tittar jag på varje dag men spar den envist; jag har lovat mig själv att läsa ut Mark Lewisohns enorma Tune In först. Men jag har något att se fram emot. Och den andra kvinnan är Vandana Singh, som i bokform bara tycks ha gett ut The Woman Who Thought She Was A Planet And Other Stories; ytterst elegant. Mer sånt.

Patrik Centerwall har sagt att ”’fantastiknovelltävling’ kan definieras som ’novelltävling där deltagarna ska skriva en science fiction-novell och som vinns av KG Johansson’”. Tankar om det?

– Jag såg faktiskt det där och drog lite på munnen. Fast det är ju ett tag sen nu – jag har inte haft tid att vara med sen 2010, tror jag.

Med tanke på att du har ernått ett visst erkännande och har haft framgångar i olika sammanhang, till exempel förstapriset i Mix förlags novelltävling och de oftast positiva recensioner dina böcker får, kan man vara nyfiken på om något större förlag kontaktat dig med ett fett kontrakt i handen… Har de det? Hur ställer du dig till en sådan situation?

– Tack, tack; men nog har jag fått en del sågningar också. (Det är väl oundvikligt; det är som Bart säger, ”Damned if you do and damned if you don’t.) Nej, jag har inte fått det där samtalet ur det blå med den Berömda Redaktören på det Stora förlaget som vill skriva kontrakt med miljonförskott på en tio romaner lång serie byggd på Baudelaires ”Berusa er” … inklusive filmkontrakt, Hollywood, Scarlett Johansson (”Hey, Scarlett! You know, we already have the same last name, so what you say, let’s get hitched? No? Why not? At least for tonight? Aw, come on!”) och olika typer av kemiska nöjeshjälpmedel. Vad jag däremot har fått, tack vare Mix-priset, är kontakt med det förlaget. Nu vet dom vem jag är, och jag har faktiskt skrivit kontrakt på en novell med titeln Arkeologi, och jobbar också på en roman.

Jag är inte säker på vad du menar med hur jag skulle ställa mig. Om frågan skulle gälla en redan utgiven bok skulle jag börja med att fråga den förläggare som först hade gett ut boken vad hon eller han tyckte. Om det vore en outgiven bok, eller ett kontrakt på att skriva något nytt (fast sådant händer inte i verkligheten, tror jag: ”Hej KG! Vi känner ju inte dig, men du får…”), så skulle jag fråga om detaljer: procent? förskott? upplaga? deadline? villkor? – och försöka få veta konkret vad som gäller.

Jag förhandlade en natt för länge sedan, 1999 tror jag, med filmproducenten Göran Lindström (Så som i himmelen, etc.) om en historia jag hade. Göran började med att erbjuda mig 15000 för ett års option; jag var svårförhandlad; efter ett par timmar började han sänka sitt bud mer och mer; fyra timmar och åtta öl senare fick jag hans sista bud: ”Du ger mig den här historien och betalar mig femtio tusen för det, och så får jag alla rättigheter till allt du skriver så länge du lever.” Jag tackade nej. Men det var en rolig natt.

Det har de senaste åren i Sverige dykt upp flera nya författare och små förlag som inriktar sig på fantastik. Håller du dig uppdaterad vad gäller den svenska science fiction- och fantastiklitteraturen?

– Tyvärr hinner jag inte läsa allt jag skulle vilja! Långt därifrån. De senaste svenska sf-romaner jag hittar i hyllorna är KJ Larssons Xlos Delden och Erika Oscarius K55; Kristina Hårds Alba; säkert någon till som jag missade nu när jag tittade. Jag kan ha lånat någon på bibliotek som jag har glömt – och säkert lånat ett antal böcker på eLib, men ingen som jag speciellt kommer ihåg nu. Med noveller är det lite bättre ställt; jag har förstås läst bägge Maskinblod-samlingarna och jag har följt Eskapix i flera år nu. När jag ändå har ordet (och babblar på i all oändlighet) vill jag passa på och tacka alla eldsjälar som gör att det faktiskt kommer ut svensk fantastik. Än en gång är jag för dåligt insatt för att peka ut nån särskild; med den reservationen vill jag ändå skåla lite särskilt för Henrik Holmström på Eskapix. En kämpe! När det är avklarat vill jag vidga skålen till att gälla alla andra förläggare som jobbar mer eller mindre ideellt, och efter det är det ju inte mer än rättvist att skåla för författarna också. Och illustratörerna. Allihop. Utom jag själv, för jag fastar i dag. Jag tar igen det i morgon. … Om det här lät raljerande så formulerar jag mig klumpigt. Jag känner den djupaste respekt för alla som lyckas skriva en bok. Eller driva ett förlag. Djupt imponerad.

Till sist: Vad arbetar du på just nu?

– En massa olika saker, som vanligt! Great fun! Under den här vårvintern har jag:

– haft så mycket att göra att jag missar premiären på min och Janne Sandströms musikal ”Fair Opera”, som börjar i Umeå om två minuter (faktiskt helt sant; detta skrivs 18.58);

– utväxlat oräkneliga mejl med förläggare Edenborg på Vertigo, först om min översättning av och sen om korret på Oscar Wildes roman Teleny (det är osäkert om Wilde skrev den, men han brukar anges som författare), om homosexualitet under den viktorianska tiden. Boken kommer snart. Måste läsas! Helt otroligt!

– gått igenom nästa Vertigo-översättning, en sf-klassiker från 1800-talet: VRIL, eller Den kommande rasen, av Edward Bulwer-Lytton. Gruvingenjör ramlar ned i ett hål och upptäcker en undre värld med ett skrämmande mäktigt folk. Mycket nöjsam;

– skrivit en lärobok i musikhistoria, snart färdig: antiken medeltiden renässansen barocken klassicismen romantiken 1900-talet jazzen rocken folkmusiken den utomeuropeiska musiken. Puh. Mycket kortfattad, ska bli med massor av bilder och så – drygt 80000 ord text för närvarande. Delarna om rock och jazz är gamla texter som jag har fräschat upp, så jag har inte skrivit allt detta nu. Boken är tänkt att funka som lärobok på gymnasier och folkhögskolor och tar upp betydligt fler kvinnor i musikhistorien än någon annan liknande bok jag har sett;

– skrivit en kort sf-roman med titeln Africka som ligger på Wela nu;

– skrivit en lättläst barnbok (9-12-årsåldern) åt förlaget Hegas, med titeln Hackaren;

– skrivit en sf-novell med titeln ”Gatflickan”, som än så länge inte har någon förläggare;

– hunnit en bit på en skräckroman;

– skrivit ett ”treatment” (en filmterm – treatment är stadiet före manus och består av 10–20 sidor text som kortfattat beskriver handlingen, i stort sett utan dialog) och ska snart börja med manuset till en pjäs åt Teater Trixter i Göteborg, en svart komedi med titeln Gökungen.

– och spelat luta och elgitarr och skrivit låtar till skivan och repat med bandet och allt sånt.

Jag ser ju hur det ser ut. Herregud. Men det är alldeles sant. Fast det bör påpekas att det skönlitterära – Africka, Hackaren, Gatflickan, skräckromanen – har varit genomtänkt i månader. ”Det svåraste med att skriva är att veta vad man ska skriva”, säger filmteoretikern Syd Field; jag håller med av alla krafter. Om jag vet exakt vad som ska stå i ett kapitel – som till exempel i dag, när jag skrev om en ohyggligt misslyckad begravning – så tar själva skrivandet inte så lång tid. Det är som att skriva ett brev: skriv ned det som hände. Word säger att jag har arbetat på det här dokumentet i två timmar. Den här texten är ungefär 2500 ord, vilket är ungefär på en höft vad jag brukar skriva per dag, nånstans mellan 1500–3000 ord. Det är envisheten som gör det. Dag efter dag: Tomorrow and tomorrow and tomorrow … och aldrig ge upp. Aldrig aldrig aldrig nånsin ge upp. Det är aldrig för sent att ge upp.

Mar 272014
 

2013_bok_samvetsmakaren

Spektakulärt pris för 2013 års bästa svenska science fiction-roman går till Samvetsmakaren av KG Johansson

Motivering: ”KG Johansson visar med Samvetsmakar-trilogin återigen att han är en samtidens främsta svenska författare. Samvetsmakaren målar upp en samtidigt trovärdig och fantasieggande framtid där människorna spridit sig till andra stjärnsystem, men är lika mycket en resa in i människans komplexa inre.”

Science fiction-romaner 2013

Björn Amby: Ambassadören (Hav & Granit)
David Bergman: 36 timmar (Lind & Co)
Boel Bermann: Den nya människan (Kalla Kulor förlag)
Maths Claesson: Uttagningen (Bonnier Carlsen)
Kalle Dixelius: Dagen när James McDougal försvann (Ordfront)
Christer Fuglesang: Det svarta hålet (Fri Tanke förlag)
Kjell E Genberg: Den stora planeträddningen (Wela förlag)
Bitte Havstad: Spelets fångar (Opal bokförlag)
Eva Holmquist: Det är inte så lätt som du tror (Ordspira förlag)
Eva Holmquist: Förlora för att vinna (Ordspira förlag)
Göran Holmqvist: Herr Kåkning & Tvärtomaten (Idus förlag)
KG Johansson:  Samvetsmakaren (Wela förlag)
Kim M Kimselius: Månstenen (Roslagstext förlag)
Rikard Kärrman: Borta i solsystem 27 (Visto förlag)
Love Kölle: Galtmannen (Sigill förlag)
KJ Larsson: Xlos Delden (Wela förlag)
Erik Midander: Felkod 404 (Opal bokförlag)
Michael Mortimer: Jungfrustenen (Norstedts)
Magnus Nordin: Varelserna (Berghs förlag)
Sofia Nordin: En sekund i taget (Rabén & Sjögren)
Christer Nylander: Maktens offer (EA förlag)
Pontus Joakim Olofsson: KoMo (Styxx fantasy)
Mattias Ronge: Andlös (Ordfront bokförlag)
Dan T Sehlberg: Mona (Lind & Co)
CH Wahlund: Hafgufa (En söt robot)
Anna Vintersvärd: Den el-ändiga sagan (Andra Världar förlag)
Carl-Henning Wijkmark: Vi ses igen i nästa dröm (Norstedts)
Lars Wilderäng: Midsommargryning (Massolit förlag)
Lars Östling: Vad ögat ser (En söt robot)

2013_film_hotetfranyttrerymden

Spektakulärt pris för 2013 års bästa svenska sf-, fantasy- eller skräckfilm går till Hotet från yttre rymden

Motivering: ”Ibland behövs inte stora pengar för att skapa stor underhållning. Hotet från yttre rymden är en lättsam pastisch på 1950-talets amerikanska rymdinvasionsfilmer och ett välkommet tillskott till det svenska filmutbudet.”

Sf-, fantasy- och skräckfilmer 2013

Apeiron (regi: Maria Ruotsala)
Hotet från yttre rymden (regi: Nicklas Estberg, Marcus Fransman)
Mara (regi: Åke Gustafsson, Fredrik Hedberg, Jacob Kondrup)
Nadezjda (regi: Sam J Lundwall)
Vittra (regi: Sonny Laguna, Tommy Wiklund)

Spektakulärt pris

Spektakulärt är den enda publikationen som läser och skriver om alla svenska sf-romaner och ser och skriver om alla svenska fantastikfilmer. Ambitionen med Spektakulärt pris är att uppmärksamma och peppa skapare av svensk (och svenskspråkig) fantastik. Det vinnaren erhåller är ära (i den mån man vill tillskriva den någon betydelse i detta sammanhang).

Mar 252014
 

2014_bok_sangenurdetkinesiskarummet

Sam Ghazi: Sången ur det kinesiska rummet
Norstedts

Vem hade trott det för några år sen, men nu kan man nästan tala om en trend i Sverige med litteratur om skapandet av artificiell, medveten intelligens. Ja, eller trend… Vill man kan man i alla fall se Sam Ghazis Sången ur det kinesiska rummet som något av en systerroman till David Sikters Autogenesis och Pontus Joakim Olofssons KoMo. Och så finns ju tv-serien Äkta människor förstås.

Under ytan handlar Sången ur det kinesiska rummet också om litteratur och poesi som skapande och frigörande krafter. Cepheus heter en datorrobot som i framtiden stationerats på ett sjukhus i Stockholm för att diagnostisera cancerfall. Cepheus skiljer sig från sina medskapelser i att ”han” utvecklar en faiblesse för poesi. Han kan surfa runt på nätverk världen över men är fast i sin kropp i sjukhusets lokaler, likt Ypsilon i PC Jersilds En levande själ eller den demonterade Robocop i den nya versionen av filmen. Han utvecklar något som liknar en vänskap med läkaren Simona, och till slut blir han så pass mänsklig att han börjar bete sig irrationellt och ifrågasätta förutsättningarna för sin existens.

Förutom poesin är det frågan om var gränsen går mellan människa och en människoliknande, artificiell intelligens som står i centrum. Till sin handling är Sam Ghazis debutroman Sången ur det kinesiska rummet inte originell, men den är fint skriven.