Sep 142014
 

2014_bok_karlekenochdesistamanniskornapajorden

Björn Ranelid: Kärleken och de sista människorna på jorden
Albert Bonniers förlag

”Stockholms undergång” är titeln på en antologi av författarkollektivet Fruktan, men det kunde också vara titeln på Björn Ranelids senaste roman. Huvudstaden har bombats sönder och samman. Här vandrar författaren, i sällskap av barnbarnet Ryder, omkring bland ruiner och folk. Författaren minns också tillbaka till episoder i sitt liv innan katastrofen och berättar om olika byggnaders historia.

Ja, det var handlingen det. Och då Kärleken och de sista människorna på jorden är på 500 sidor blir läsningen rätt så enahanda. Kanske avsåg författaren att skildra mörker och mänsklighet à la Cormac McCarthys The Road, men i kombination med det barnsliga och repetitiva språket samt viss huvudet i det blå-mentalitet lyckas inte detta särskilt bra. Positivt är att Björn Ranelid genomgående tar barnens parti.

Sep 142014
 

2014_bok_stjarnklart

Lars Wilderäng: Stjärnklart
Massolit förlag

Vad händer om all elektronik skulle sluta fungera? Det är vad Lars Wilderäng undersöker i sin nya roman, Stjärnklart. I bokens inledande del får man följa ett antal personer när deras mobiltelefoner och annan elektronisk utrustning slutar fungera. Fenomenet sprider sig som en epidemi, strömavbrotten blir permanenta och snart står folk där utan kommunikation eller fungerande samhällsfunktioner. Få förstår vad som hänt och och ingen hur det hänt. Katastrofen, eller Nedsläckningen som den kommer att kallas, är ett faktum. Städerna blir farliga att bo i och det går ej att få tag på mat eller medicin, rövargäng drar omkring och det är eländes elände. Tänk The Walking Dead (utan zombier) möter PC Jersilds Efter floden.

Lars Wilderängs tidigare romaner kännetecknades av vapen- och mordentusiasm. Det värsta militär- och maktutövar-gung-hoandet har författaren tacksamt nog tonat ner i Stjärnklart. Det är en roman som väcker tankar kring vårt beroende av elektronik och även sätter detta i ett större sammanhang.

Sep 042014
 

2014_bok_framlinginkraktare

Hans Olsson: Främling. Inkräktare
Zakuli förlag

Hans Olsson är kanske mest bekant för sin fantasyserie Elementstenarna men han skriver också noveller. Främling. Inkräktare är hans andra novellsamling och innehåller precis som föregångaren, Vad är din hemlighet?, mest skräck men också annan fantastik. Titelnovellen är bokens längsta, den närmar sig faktiskt kortromanlängd, särskilt om man räknar med ett par andra noveller som knyter an till den och därvid agerar en sorts röd tråd genom samlingen. ”Främling. Inkräktare” handlar om en äldre man vars barnbarn blivit biten av en lindorm. Han inser att det fantastiska, det övernaturliga, faktiskt existerar och hamnar i en underjordisk värld befolkad av allehanda – riktigt otäcka! – folktrovarelser, allt för att mot alla odds finna ett botemedel till den döende flickan. ”Främling. Inkräktare” blandar skräck med folktro à la till exempel Kristina Hårds Kleptomania men har även viss urban fantasy-känsla.

Hans Olsson berättar sina historier omsorgsfullt och ser till att förankra dem i det bekanta för att sedan låta skräck- och fantastikinslagen bli desto mer effektiva. Det fungerar även i den utmärkta sf-historien ”I obeliskernas skugga”, vars handling äger rum på en annan planet. Hans Olsson skriver absolut i samma klass som mer namnkunniga författare inom genren.

Sep 012014
 

18 -21 september äger Uma Obscura rum i Umeå, en festival med fokus på subkulturer, musik och film.

Av sf-intresse är torsdagens filmprogram med (mestadels) ny, nordisk science fiction-film. Filmprogrammet består av den svenska Star Wars-fanfilmen Threads of Destiny, den klassiska norska tv-serien Fripassageraren samt ett kortfilmspaket bestående av den fantastiska Nightsatan and the Loops of Doom, Återfödelsen, Connected och The Shadow Out of Time. Dessutom kommer regissören Timo Vuorensola dit på lördagen för att prata om Iron Sky. Filmerna är gratis att se men antalet platser är begränsat.

Bland andra intressanta grejer som händer kan nämnas Lovecraft-skräckmusikalföreställningen En shoggoth på taket och att synthpopbandet SPOCK spelar.

Läs mer om filmerna här eller besök Uma Obscuras Facebooksida.

 Posted by on 2014-09-01  Tagged with:
Aug 272014
 

2014_bok_otopia

Per Nilsson: Otopia
Rabén & Sjögren

I och med att 1900-talet hände hände något också med de utopiska skildringarna. De har i stort sett försvunnit och ersatts av dystopier. Och de i mängden få utopiska verk som skrivits (som Ursula K Le Guin’s The Dispossessed och Aldous Huxleys The Island) känns inte alltid som några partyplatser att leva på. Nu kommer Per Nilsson med sitt bidrag till genren, Otopia. Det är faktiskt lite svårt att avgöra om det samhälle han beskriver, som formats efter vår västerländska kapitalistiska världs undergång, är menat att vara utopiskt eller dystopiskt. Gemensamt med många av senare tids dystopier är i alla fall den unga kvinnliga huvudpersonen, som i detta fall heter Miqi, som för sig själv börjar ifrågasätta förträffligheten av det samhälle hon lever i. Saker pekar på att den transparens som ska gälla gällande organiserandet och den decentraliserade makten är en chimär, och hon bestämmer sig för att finna och korsa den i dagligt prat tabubelagda mur som ska finnas långt utanför det samhälle hon bor i.

Det man tänker när man läst Otopia är att det är svårt att skriva utopier, men (nu kommer spoilers) mest på Miqis möte med en kille, som i sin tur har lämnat sitt västvärldskapitalistiska samhälle (det överlevde katastrofen, trots allt). Han gillar först Miqis samhälle som hon beskriver det, men blir hätsk och hatisk när hon berättar att öppen homosexualitet inte är vanligt förekommande. Vad vill Per Nilsson säga här? Ingen aning. Utforskare av genrerna utopier och dystopier lär i alla fall finna boken intressant.

Aug 232014
 

2014_bok_detkolossalasvampmolnet

William C Woxlin: Det kolossala svampmolnet
Thot förlag

Det kolossala svampmolnet är en samling noveller och korta prosatexter, löst sammanbunda av en gemensam bakgrund där jorden hotas av undergång genom en krock med en främmande himlakropp. Texter som inte är längre än ett par rader blandas med något längre historier, vilka ofta har en mörkt humoristisk och lätt satirisk ton. Världen beskrivs fragmentariskt, och lika fragmentarisk är boken. Egensinnigt, men inte helt lättsmält.

Aug 132014
 

2014_bok_isolatopia

CH Wahlund: Isolatopia
Epok förlag

Detta är ett inlägg från Eva Holmquist som vanligtvis bokbloggar på Tröst för ett knytt.

Isolatopia är kortromanen som fortsätter där Hafgufa slutar. Tyvärr har jag inte själv läst Hafgufa, vilket gör att jag kan ha missuppfattat vissa saker i historien.

Historien utspelar sig i ett framtida Sverige. Det är en dystopi i en extremt byråkratisk värld. Det accentueras genom den skrivmaskinsfont som boken är tryckt med och det byråkratiska språk som karaktärerna använder. Känslan påminner till viss del om Kafka.

Berättelsen har relativt lite beskrivningar och förlitar sig till största delen på dialog. Sättet att använda språket för att försöka komma till insikt får mig att associera till Wittgenstein.

Svagheten ur mitt perspektiv är att den påminner mer om ett filosofiskt verk än en berättelse. Jag gillar berättelser som utforskar filosofiska frågor, men jag föredrar när det görs i form av en underhållande berättelse. Jag förstår också vad författaren vill åstadkomma med skrivmaskinerna och det byråkratiska språket. Till viss del lyckas han. Det gör däremot läsningen tungrodd och det är rätt ofta som tankarna vandrar i väg.

Sammanfattningsvis känns det som ett intressant experiment som kan locka dem som gillar filosofiska verk. Däremot är det inte riktigt en berättelse i min nuvarande smak.

Aug 072014
 

2013_kortfilm_nightsatanandtheloopsofdoom

Nightsatan and the Loops of Doom
Regi: CHRZU

År 2034 är världen en postapokalyptisk öken. Inhalator II, Mazathoth och Wolf-Rami, det vill säga medlemmarna i retrosynthbandet Nightsatan, vandrar runt i det sandiga Karelen på jakt efter mat och kvinnligt sällskap. De råkar ut för en transvestit som med hjälp av sin robotpojke fångar kvinnor, gräver ner dem i sanden och monterar en grej på huvudet på dem så att de skriker i en evig loop. Ska Nightsatan, med hjälp av sin musik, lyckas befria den senaste fången?

Visst låter den spännande, handlingen till den finska kortfilmen Nightsatan and the Loops of Doom. Kolla bara trailern här. Och den 24 minuter långa filmen håller vad trailern lovar. Detta måste vara en av de märkligare filmerna som kommit ut ur Finland, och den är inte bara märklig, den är också ordentligt snygg och innehåller tufft klädda synthare som spelar musik i öknen. Det förekommer också en del våld och snusk. Utförandet erinrar om 80-talets italienska postapokalyptiska filmer och Alejandro Jodorowskys verk, men detta, törs man nog säga, är än bisarrare.

Nightsatan är ett riktigt band som spelar musik med inspiration av Vangelis, Goblin och John Carpenter, och det är alltså medlemmarna som innehar huvudrollerna i Nightsatan and the Loops of Doom och som gjort musiken.