Anders Björkelid: Eldbärare
Natur & Kultur
I andra delen av Berättelsen om Blodet visar Anders Björkelid att han är en av Sveriges främsta fantasyförfattare. Dock tar det ett tag innan berättandet når samma höjder som i Ondvinter då första halvan av boken på en och samma gång är både splittrad och stillastående. Det fokuserade berättandet och mystiken från den första boken saknas, likväl som en handling som för berättandet framåt. Men sen under andra halvan blir det action för hela slanten. Här visar Anders Björkelid vilken utmärkt författare han är; actionmomenten hanteras enastående och det är spännande, fantasifullt och samtidigt både personligt och storslaget.
I Eldbärare får vi en större inblick i den värld som är en spillra av det gamla Imperiet och vi får veta mer om Blodet, det gamla folkslaget som vaktar mot Kylans intrång i landet. Tvillingarna Sunia och Wulf kommer till staden Funisburg med ett uppdrag men blir mer eller mindre fångar i den del av staden som kontrolleras av Blodet. Det är denna del av berättelsen som inte är helt lyckad. Handlingen står och stampar utan att tvillingarnas brist på initiativ förklaras på ett tillfredsställande sätt. När tvillingarna till slut frigör sej är det som dammluckor som öppnas. Handlingen, spänningen formligen forsar över läsaren och kompenserar för bokens långsamma första halva. Nu saknas istället andningspauser och ända till slutet är det spännande och fartfyllt.
Anders Björkelid har skapat en rik, mystisk och fantasirik värld som samtidigt upplevs som trovärdig. Detsamma gäller personteckningarna. Trovärdigt och fantastiskt på en och samma gång. Trots att boken är lite mer splittrad än första delen är detta fantasy i toppklass.