AR Yngve: Vaernen den fördömde
Wela förlag
Vaernen växer upp utan föräldrar. Som yngling finner han en silverfärgad okrossbar sten, eller snarare metallbit, som fallit från himlen. Vaernen gör en hammare av stenen, som blir ett formidabelt vapen. Han får med sej några bybor och ger sej ut för att hämnas på den krigiska grannstammen som dödade hans föräldrar. Detta lyckas han förvisso med, men till priset av att alla i hans stam också dör. Vaernen ger sej då ut på vandring och kommer till en stad där han snabbt dras in i intriger och maktspel bland dom styrande.
En förhistorisk barbar som gillar att strida och lägrar hotta kvinnor – Vaernen den fördömde påminner inledningsvis rätt så mycket om en Conan-berättelse. Men AR Yngve brukar ha en twist up his sleeve. Dock inte denna gång, inte riktigt som jag väntar mej i alla fall. Vaernen fortsätter träffa brudar, svinga sin hammare och stå i topp vad gäller inflytande och intriger i denna förhistoriska värld. Kanske är det min trötthet gentemot folk som ska hålla på och spänna sej och ta plats som gör att jag har svårt att intressera mej för ”larger than life”-karaktärer som Vaernen (kunde han inte bara nöja sej med att bo med bruden, när han väl träffat sin livs kärlek, och ta det lite lugnt?) – även om boken i övrigt är välskriven och författaren har något att säja. Ty det finns mycket som är bra med Vaernen den fördömde också. AR Yngve skriver precist och har bra tempo i berättandet, skildringen av staden och dess dekadens är fin, och detta med civilisationers livscykler och sakers förgänglighet som också tas upp är intressant.