Carl-Magnus Åsard: Tusen solars rike

Carl-Magnus Åsard: Tusen solars rike
Wela förlag

2005 kom Eli Roths film Hostel. Den handlade om några amerikanska killungdomar på luffen i Europa. Dom får höra talas om värsta heta brudar-vandrarhemmet i Slovakien. Dom tar sej dit, men istället för ett ungdomssyndarparadis finner dom sej fångade av någon som bedriver en rikemansmördarverksamhet dit förmögna galningar kan komma och mörda folk utan att behöva vara rädda för eventuella (för mördaren) negativa följder.

Hostel var en mörk, våldsam, suggestiv och tankeväckande historia. 2007 kom då uppföljaren där Eli Roth förutom att introducera nya ungdomar också lät tittaren följa med bakom kulisserna på verksamheten. Resultatet blev en film med många intressanta idéer (och än mer samhällskommenterande inslag), men den var också splittrad och hoppig och inte alls med samma mörka, oroande stämning som i ettan där just det att det inte förklarades varför detta hände bidrog till den sköna atmosfären och tittarens (o)behag.

Ungefär samma sak gäller för Carl-Magnus Åsards Tredje testamentet från 2009 och uppföljaren Tusen solars rike. I Tredje testamentet var det till största delen höljt i dunkel varför bokens ”grävare” dödade oliktänkande/smittade, varför världen ”stannat av” och ingen åldrades, och hur det kunnat bli på detta sätt. Det var en ryslig, spännande, gåtfull men också sorglig bok.

I Tusen solars rike (vilken vacker titel, förresten) får man följa såväl ex-grävare och sanningssökare som dom allra högsta makthavarna. Man får veta hur ”evigheten” kunde bli till och vad som kommer att hända med den. Resultatet blir en bok med många intressanta idéer (och än mer samhällskommenterande inslag), men den är också splittrad och hoppig och inte alls med samma mörka, oroande stämning som i ettan där just det att det inte förklarades varför detta hände bidrog till den sköna atmosfären och läsarens (o)behag. Visst vill man veta mer om denna värld – men till priset av att denna härligt dekadenta och sköna stämning försvinner? Nja… Man kan säja att medan Tredje testamentet talade till känslorna talar Tusen solars rike till intellektet.

Men. Carl-Magnus Åsard har fortfarande ett fantastiskt bra flyt i sitt berättande, historien och världen han skapat är helintressanta, karaktärerna är välskrivna och det finns en tanke med allt. Så. I ljuset av Tredje testamentet må Tusen solars rike te sej som något av en besvikelse, men jämfört med övrig svensk science fiction är det ändå hög klass på boken.