Dr Professor’s Thesis of Evil
Regi: Jukka Vidgren
Spektakulärt är stolta att presentera vad som sannolikt är den första svenska recensionen av den finska superhjältekortfilmen (eller rättare sagt superskurkfilmen) Dr Professor’s Thesis of Evil. Har man inte fått nog av finska science fiction-galenskaper i och med Iron Sky är denna absolut värd att kolla in.
Först något om tekniken bakom filmen. Man använder sej alltså av riktiga skådespelare, dock endast på stillbilder. När dessa bilder rörs i olika lager och det adderas diverse datoreffekter skapas en viss känsla av rörelse. ”Motion novel” kallar filmmakarna det. Det påminner om Tarik Salehs Metropia från 2009 men mindre animerat; till exempel finns inga munrörelser (eller karaktärer som rör sej överhuvudtaget).
I centrum för handlingen finner man titelns Dr Professor, superskurk av rang. I filmens universum är superhjältar och superskurkar vanliga – och populära. Dr Professor ägnar dock inte mycket tid åt rena brott och skurkerier utan sysslar mest med att agera reklampelare för sina sponsorers produkter och att åka runt på mässor och sälja autografer åt fans. Dr Professor är less. Han bestämmer sej för att ta semester och åker till sin tyske kollega, Captain Swastika, där han återfinner något av glädjen i att förstöra saker och vara ond. Men reklamfolket ogillar att han tar egna initiativ.
Det här med att man får följa med i superhjältars (eller superskurkars) vardag och att man tar hela superhjältekonceptet lite längre än att att bara låta hjältar slåss mot skurkar har blivit vanligt under senare år med filmer som till exempel Despicable Me (Dumma mej), The Incredibles (Superhjältarna) eller varför inte den svenska kortfilmen Lukas pappa är inte kanin. Dr Professor’s Thesis of Evil står sej väl mot dessa. Det vältras i b-ig ondska och sånt är ju alltid kul. Och filmen är välgjord. Bilden skarp, ljudet excellent. Men det är en märklig film att titta på, och det inte främst på grund av handlingen utan sättet filmen är gjord.