Erika Vallin: Flickan vid glastornet
B Wahlströms
Detta är ett inlägg från Ingerun Syrén Sjösvärd som vanligen bloggar på Boktjuven.
Asrin bor hos sin farmor sedan hennes föräldrar dog, för cirka ett år sedan. Nu ska hon byta till Franska skolan och få nya klasskompisar, men först vill farmor att hon skall följa med till magiska matteklubben. Där träffar hon flera av sina blivande klasskamrater, men hon råkar också höra ett konstigt samtal mellan några vuxna där de talar om hennes föräldrar som ”försvunna”. Är de inte döda? Så småningom händer allt mer konstiga saker, speciellt i samband med speglar.
En spännande fantasy-historia om Asrin där man hela tiden är lite osäker om vem som är på hennes sida och inte. En sak retar jag mig dock boken igenom på: farmodern kallar genomgående Asrin för ”kompis”. Jag förstår att det är tänkt att ge lite färg åt farmodern, men det känns för mig inte som något en farmor skulle göra. Och måste hon säga det i nästan varje replik(!). Till exempel: ”Hej kompis!” (När Asrin kommer hem). ”Kom nu kompis, vi får skjuts hem.” ”Asrin. Älskade kompis.”