Mattias Johnsson har skrivit tre böcker om Agata Wäderby & Hamnskiftarna, varav den senaste just kommit ut.
Vad arbetar du med just nu?
– Jo, förstår du, det händer en hel del grejer på mitt lilla kontor… För snart ett halvår sedan sade jag upp mig från min anställning som universitetslektor i förhoppningen att kunna skriva på heltid. Att leva på böcker är svårt så min primära plan är att försöka göra ett litet avtryck på datorspelsmarknaden – jag startade företaget Cassius Creative och har under det senaste halvåret varit inblandad i en handfull olika spelprojekt, som konceptutvecklare, författare och även speldesigner. Vad gäller böcker så är den tredje delen i min serie om Agata Wäderby & Hamnskiftarna nu ute i handeln. Efter en hel del beslutsvånda och otaliga förlagskontakter har jag bestämt mig för att se om det är möjligt att klara av utgivningen på egen hand och att bara sälja den som e-bok. Inför framtiden finns flera bokskisser som jag väldigt gärna skulle vilja sätta tänderna i, men som det ser ut nu så får det vänta ett tag – datorspelen (och därmed brödfödan) måste få komma i första hand…
Vilken är din största framgång hittills – vad är du mest nöjd med av det du skrivit?
– En besvärlig fråga att besvara; lite som att fråga vilket av mina barn som jag är mest nöjd med… Men okej, med risk för att göra Agata Wäderby, Frank-Frank Peckwick och ärkedemonen Brunwazzer våta i ögonvrån måste jag nog säga Knegarfurstens sorti – ett av tre äventyrsscenarion i boken Pirit – Den innersta kretsen till rollspelet Mutant. Jag fick kämpa ganska hårt med övriga personer inom förlaget Järnringens lilla produktionsstab för att få igenom upplägget på det scenariot, och jag vet att folk har väldigt olika uppfattningar om det. Men i slutänden tycker jag faktiskt att det är en liten pärla som innehåller mycket av sådant som jag själv vill se i en berättelse.
Vad föredrar du – science fiction, fantasy eller skräck? Eller ingetdera?
– Med risk för att låta näsvis… Jag älskar att skriva berättelser och beroende på respektive berättelses tema så kan utanpåverket variera – ibland passar en sf-miljö bäst för att gestalta temat, ibland klassisk skräckrekvisita, men oftast finner jag mig dragen till någon slags fantasyaktig sagomiljö. Varför? Ja, säg det… Förmodligen handlar det om att jag är mest och bäst bekväm med fantasyns symbolspråk… I slutänden är det hur som helst sällan författaren som sätter etikett på sitt verk, utan marknadsförare eller bibliotekarier eller bokhandlare eller andra som har behov av att sortera i floden av utkomna trycksaker.
Vilken är din syn på svensk fantastik?
– Jag vet inte om jag har någon reflekterad syn på svensk fantastik… Jo, förresten: Erik Granström regerar! I övrigt måste jag erkänna att jag är väldigt dålig på att läsa böcker. Jag gör mina försök, men oftast kommer jag bara halvvägs – antingen för att jag blir uttråkad eller (oftast) för att jag blir så inspirerad att jag genast måste lägga bort boken och sätta mig vid tangentbordet. På gott och ont är jag en textproducent, snarare än en textkonsument…
Rekommendera en svensk fantastikbok!
– Då skulle jag egentligen vilja passa på att slå ett slag för några författare som jag tycker rör sig i fantastikens gränsland. Men om jag alltså bara får välja en … ja, då måste det bli Torgny Lindgrens Legender – det är nämligen en favorit som jag återkommer till gång på gång på gång.
Loading ...