Fem frågor: Oskar Källner

Oskar Källner är aktuell med sin andra fantasyroman, Skogens hjärta, uppföljaren till Drakhornet.

Vad arbetar du med just nu?
– Just nu befinner jag mig i uppladdningen inför nästa stora boksläpp. Om bara några dagar släpps nämligen min andra fantasybok, ”Skogens hjärta”. Det är andra delen i en serie som utspelar sig i det tidiga 1800-talets Sverige. Då jag släpper den via eget förlag så är det massor att göra. I förra veckan anlände provexemplaret från tryckeriet. Det var en fantastisk känsla att få hålla den i handen. Under så lång tid var boken bara drömmar och fantasier i min hjärna. Sedan blev det till ord, lagrad i ettor och nollor på hårddisken. Nu har tanken blivit materia, ordet blivit kött, och jag kan hålla alla 620 grammen i mina händer. Det kommer att bli en tredje del också. Ja, tanken är att serien ska bli hela åtta delar. Men nu ska jag låta lite mer tid förflyta mellan boksläppen. Jag har lite andra idéer som skakar omkring i huvudet, bland annat en svensk steampunk som jag är väldigt sugen på att skriva.

Vilken är din största framgång hittills – vad är du mest nöjd med av det du skrivit?
– Det har varit ett fantastiskt år. Under hösten 2010 satte jag upp två mål för mig själv. För det första skulle jag starta ett eget förlag och ge ut en bok, och för det andra skulle denna bok bära sig själv ekonomiskt. Ett år senare har båda dessa mål förverkligats. I våras släppte jag min första bok, ”Drakhornet”. Den fick ett mycket positivt välkomnande, något jag är väldigt glad och tacksam över. Och några månader senare hade den sålt så pass bra att jag fått tillbaka de investerade pengarna. Det var då jag insåg att det här faktiskt skulle kunna fungera. Drömmen hade slagit in. Jag kunde faktiskt skriva och ge ut mina egna böcker, helt utan begränsningar. Men något som jag inte hade räknat med, men som jag idag räknar högre än något annat, är den fantastiska respons jag fått av läsarna. Skrivandet är i mångt och mycket en ensam tillvaro. Det är bara du, din ordbehandlare och den värld du försöker fånga med ord: älvorna som dansar i morgondimman, dryaden i den urgamla eken, Näckens stråkar som svävar över vattnen. Men nu är detta inte längre bara min egen lilla privata värld. Nu har massor av människor vandrat genom Kilsbergens mörka skogar. Den nyfikenhet, glädje och entusiasm som jag mött från dessa medvandrare är större än vad jag någonsin vågat drömma om.

Vad föredrar du – science fiction, fantasy eller skräck? Eller ingetdera?
–  När det kommer till att skriva, så föredrar jag fantasy. Jag tycker att det finns så mycket oförbrukad potential inom fantasy och ett oändligt mytologiskt stoff att hämta inspiration från. Där finns möjligheten att
skapa hela världar, fulla av förundran. Där finns äventyr, med snabba kast och episka avgöranden. Men där finns även de stora frågorna, om vänskap, död, skuld, frigörelse, makt, kontroll, och om vilket pris man
är beredd att betala för sin frihet. I princip är fantasy den perfekta genren för att på allvar bearbeta frågorna om vad det innebär att vara människa. Problemet är att fantasy inte alltid når upp till sin fulla potential utan har en tendens att ibland fastna i klichéer och förutsägbarhet. Därför läser jag hellre science fiction. Där tycker jag mig finna fler fräscha idéer, större genrebredd och intressanta intellektuella resonemang.

Vilken är din syn på svensk fantastik?
– Jag ska erkänna att jag varit väldigt dålig på att läsa svensk fantastik de senaste tio åren. Det har nästan uteslutande blivit anglosaxisk kost, något som jag tänker korrigera inom den närmaste framtiden. Men av det lilla jag läst får jag känslan av att vi har en unik röst här uppe i Norden, som nog skulle kunna nå stor framgång om rösten bara får mogna. Tyvärr verkar de stora förlagen inte speciellt sugna på att ge ut
svensk fantastik. Därför är det så kul med alla dessa småförlag, som drivs av entusiaster och uträttar storverk i det tysta.

Rekommendera en svensk fantastikbok!
– Som sagt är min erfarenhet av svensk fantastik klart begränsad, så jag kanske inte är den bästa att fråga. Men jag gillade verkligen ”Udda verklighet” av Nene Ormes.