Intervju: Nikolaj Marquez von Hage

Grattis, Nikolaj Marquez von Hage, din film Syner har av Spektakulärt utsetts till 2010 års bästa svenska film inom science fiction, fantasy eller skräck.
Jag blir väldigt glad och smickrad! Det är trevligt att bli uppmärksammad av en sajt som jag själv besöker regelbundet. Jag kollade precis in Sofia Karlströms hemsida och kan säga direkt att jag ÄLSKAR hennes bilder. Så jag blir glad för priset av många skäl!

Du har gjort några dokumentära kortfilmer tidigare, Busschauffören och Att älska någon, men är okänd för den stora massan. Vem är Nikolaj Marquez von Hage?
Jag är 36 år gammal och bor med min sambo och dotter. Jag gillar att se på film och filmar mycket själv.

Hur föddes idén till Syner?
Det är svårt att säga. De flesta av filmens komponenter är ju hämtade från andra filmer, datorspel eller noveller (Poe). Bland annat asiatisk skräck samt spel som The Moment of Silence och Silent Hill 2.

Kan du berätta om hur du gick du till väga med produktionen? Hur många var inblandade?
Sajten Filmcafé har varit mitt viktigaste sätt att hitta skådespelare. Via Christian Magdu (som spelar Johan i filmen) fick jag kontakt med Henric Brandt, vilket innebar att företaget Branbomm gick in med producent, inspelningsledare, assistenter och en kamera. Detta gäller främst episoden med Jenny Lampa som spelades in först (så tidigt som 2006). Flera månader senare, under inspelningen av den andra episoden, var teamet betydligt mindre, vilket jag inte ser som någon nackdel. Och under inspelningen av den tredje episoden var det bara jag, en medhjälpare och Abraham (skådisen) som sprang omkring på Stockholms gator. Jag uppskattar antalet inblandade till runt 40 stycken allt som allt.

Vilka problem stötte du på? Hur lång tid tog arbetet med filmen?
Manuset påbörjades hösten 2005 och inspelningen avslutades 2008. Först nu har den färdiga filmen börjat distribueras, så… det tog ju lite tid. Jag kan inte peka på några specifika problem; snarare har produktionen varit ett enda stort problem som helhet betraktad.

”Ett enda stort problem” – vad menar du med det?
Jag skulle vilja att avståndet mellan koncept och färdig film vore kortare, helst obefintligt!

Hur skulle du själv beskriva filmen?
Som ett potpurri av skräckfilmsmoment staplade på varandra.

Hur pass intresserad är du själv av genrefilm? Hur ser du på den mindre våg av främst skräckfilmer som kommit dom senaste åren från Norge (Död snö, Trolljegeren mfl) men också övriga nordiska länder (Rare Exports, Psalm 21 m.fl.)?
Genrefilm har påverkat mig tillräckligt mycket för att göra Syner! De nordiska rullar du nämner håller hög klass tycker jag.

Det har tagit tid från det att filmen var klar till att den började distribueras (finns att beställa på dvd från Branbomm Film). Hoppades du på biografdistribution, eller hur gick tankarna?
Filmen är inspelad på HDV, så visst hade jag biografdistribution och en bred publik i åtanke. Just nu verkar det som om DVD-distribution i större skala blir aktuell i höst.

Hur tycker du situationen är i Sverige för filmare? Åsikter om det svenska filmutbudet?
Jag vet faktiskt inte. Men den inspelningsteknik som idag finns tillgänglig (t.ex. DSLR-kameror) innebär ju bland annat att man kan göra film av hög teknisk kvalitet utan finansiering. Jag ser för lite film för att ha bildat mig en åsikt om svensk film i jämförelse med andra länders.

Vad har du lärt dej från arbetet med Syner som du kan ta med till eventuella framtida projekt?  Har du någon mer film på gång?
Jag har lärt mig vad alla filmare lär sig antar jag, bland annat vikten av förberedelser. Jag arbetar för närvarande på ett nytt manus. En mordhistoria.

Till sist: vad är det som egentligen händer i den första episoden; varför blir folk tokiga?
Man får välja någon av de tre eller fyra förklaringar som finns tillgängliga inom genren!