Karin Tidbeck: Amatka

Karin Tidbeck: Amatka
Mix förlag

Brilars Vanja Essre Två får i uppdrag att resa till den mer avlägset belägna kolonin Amatka där hon ska undersöka invånarnas hygienvanor. Hon utför sitt arbete och väljer istället för att åka hem till staden Essre att stanna kvar i Amakta då hon och en medpionjär blivit kära. Men något pågår under ytan i Amatka … något annat än svampodling.

Av omslaget och citatet på baksidan kan man få för sej att här har vi en klassisk dystopi, men så är inte riktigt fallet. Karin Tidbecks första roman är betydligt närmare släkt med hennes surrealistiska noveller i Vem är Arvid Pekon? än vad den är Vi eller Kallocain. Det handlar om hur vi formar världen med ord, och hur bräcklig denna kollektiva överenskommelse är. När vi inte längre namnger saker förlorar dom sin form och begriplighet; i alla fall i Karin Tidbecks värld i Amatka.

Karin Tidbecks språk är avskalat, stillsamt och rent. Någon bakgrundshistoria får man inte utan man droppas direkt in i handlingen, karaktärerna agerar mer än dom utsätts för författarens förklaringar. Det är gott. Dock är målet med boken något som inte getts ord.