
Mikael Sundqvist: Skuggsamlaren
Långsamhetens bokförlag
Detta är ett inlägg från Eva Holmquist som vanligtvis bokbloggar på Tröst för ett knytt.
”Skuggsamlaren är en sällsam, fantasieggande roman. En mustig värld att sjunka in i. En frejdigt berättad bubbla, skapad i en tät väv av mystik, humor, kärlek, mat- och dryckesglädje, poetiska bilder och framför allt en gåtfullhet och stigande spänning som når sin förklaring och vibrerande topp i det högst märkliga och oförutsägbara slutet.”
Det är en riktigt bra beskrivning av boken som förlaget ger. Däremot kallas den för en saga och det håller jag inte med om. En saga är på sitt sätt väldigt formbunden och det är inte Skuggsamlaren. Det är en annorlunda bok jämfört med mycket som publiceras nu, men jag ska försöka beskriva hur jag uppfattade berättelsen när jag läste den.
Skuggsamlaren är en tjock tegelsten på drygt 700 sidor och det var för min del en långsam läsning. Den är full av detaljer och färgstarka karaktärer. Tänk dig en skog full med skrymslen, vrår, växter, stenar, varelser och en mängd annat målat i alla möjliga färger. Du kan inte se några stigar i skogen utan det känns som en plats ingen besökt innan dig. Du börjar utforska och fastnar på den ena platsen efter den andra. Ibland går du i cirkel och kommer tillbaka till samma plats och när kvällen kommer är du helt uttröttad av alla intryck. Ungefär på det sättet uppfattar jag Skuggsamlaren. Den innehåller många spännande platser och intressanta karaktärer och jag blir nyfiken på vad som ska hända, men det finns ingen tydlig riktning i berättelsen och intrycken blir så många att jag får svårt att fånga helheten.
Så sammanfattningsvis är Skuggsamlaren svår att recensera. Den innehåller väldigt mycket som är bra, som till exempel språk, karaktärer, miljöer och idéer. Det som gjorde läsningen långsam för mig var att den saknar riktning och innehåller ett överflöd av detaljer, men det kan också ses som en styrka. Jag står utanför skogen nu och tittar tillbaka och känner mig mätt på alla intryck. Det var en intressant utforskning, men jag är inte så sugen på att gå in där igen. Däremot tycker jag att du ska gå in där och uppleva Skuggsamlaren för det är en intressant resa.


Tack!
En ypperlig recension och jag har stor förståelse för känslan av utmattning, jag var själv som en urvriden gammal trasa efter de fem år det tog att skriva Skuggsamlaren.
Men riktningen finns, även om det inte skrivs på läsarens näsa, så våga dig in i ”skogen” någongång igen. Många som läst den för en andra och tredje gång jublar: ”Jag upptäcker nya saker hela tiden!”
Och långsam läsning? Vad ska man vänta sig av en tegelstensroman utgiven på Långsamhetens Bokförlag med hänvisning till en bekväm hängmatta?
Tack igen!
Vänligen Mikael Sundqvist
!
Tack för din kommentar!
Ibland kan långsamheten var en poäng i sig… :-)
Lycka till med nästa bok!
Eva