Monika Häägg: Solbarnet
Monkaland
Föräldralösa Fry växer upp på Nygården där hon har det tufft och tyranniseras av en elak tant. När en viktig högtid närmar sej blir hon oskyldigt anklagad för att ha stulit dom viktiga offergåvorna. I väntan på straffet blir hon tyranniserad av Ulv, Mångudens tjänare. Som tur är visar sej Fry vara utvald av Solgudinnan. Hon slipper därför straff och får istället flytta in hos Solgudinnans tjänare, Hird. Men det dröjer inte länge innan det sker fler mystiska och otäcka saker. Av någon anledning är det någon som vill Fry illa…
Enligt omslaget är Solbarnet ”ett äventyr i bronsålder”, men den kunde egentligen utspelas under vilken smått magisk förindustriell period som helst då miljöskildringar och beskrivningar av livet och saker i stort sett saknas. Sen är språket så till den grad klumpigt att det förtar det nöje man kunde ha av att läsa boken.
Boken innehåller fler ”och” än meningar, kommatecken saknas helt förutom efter citat och meningsuppbyggnaden är genomgående märklig. Berättelsen om Fry, alla elakheter hon utsätts för och hennes slutliga upprättelse är inte ointressant, men kräver att man kan acceptera dom språkliga bristerna.


