Oscar Hjelmgren: De kom från rymdens mörker! (2010)
Man av skugga förlag
Som b-filmsälskare, främst av science fiction-diton, blir man väldigt glad när man en dag upptäcker något som De kom från rymdens mörker! – en ny, svensk grafisk roman med inspiration från 50- och 60-talens (främst) amerikanska rymdinvasions- och monsterfilmer. Oscar Hjelmgren har tagit essensen ur dessa filmer och mixat ihop till vad jag antar är tänkt att vara den ultimata b-filmen (i tecknad form). Självklart finns här den bredhakade hjälten, en forskare som kan förklara allt som händer, dennes dotter som fattar tycke för hjälten, dödsstrålar, krigsivrande militärer, poliser som först inte tror på hjälten, och sist men inte en minst en armada av rymdskepp ledda av en otäck rymdskurk. Till det kommer ett gigantiskt monster som river ner stan à la Godzilla, King Kong, Mothra med flera. Det enda som egentligen saknas är en kantig robot med blinkande lampor, eller möjligen en 10-12 årig grabb, på något sätt släkt med forskaren och dottern, som får hänga med på äventyret och kanske bli vän med ett monster.
Den genrebekante lär under läsningen hitta ett antal referenser till författare, skådespelare och filmer, men först när man kommer till referenslistan i slutet av boken inser man exakt hur tätt späckat det är med referenser, och att den koll man trodde man hade inte alls var så stor. Jag tvivlar på att det finns många referenslösa kvadratcentimetrar. Men, säjer kanske någon då, vad är poängen med det? Jo, för det första visar det på författarens kärlek till ämnet. För det andra är det inte meningen att dessa filmer ska vara originella – och inte boken heller. Som Johan Wanloo skriver i förordet: ”Ett seriealbum där en jättelik ödla river ner hus är för det mesta alltid bättre än ett utan.” Boken är en hyllning till dessa ofta fantastisk underhållande berättelser, det är det som är poängen.
Vad gäller teckningarna fyller dom sitt syfte väl. Det man annars kan notera är att författaren valt att både modernisera och driva med den ofta kraftigt manscentrerade attityden i dessa filmer.
Kudos.