PC Jersild: Efter floden

PC Jersild: Efter floden
Coltso

1982 publicerade PC Jersild sin efter kärnvapenkatastrofen-roman Efter floden, som om den kommit idag någon inte helt opassande hade kunnat beskriva som ”en svensk The Road”. Nu har Coltso den goda smaken att återutge boken.

Edvin är 33 år, och ungefär lika många år har gått sen Den stora katastrofen inträffade. Mycket liv finns inte kvar och några människobarn föds inte längre. Edvin är yngst på båten han arbetar på – samtidigt besättningens hackkyckling och kaptenens älskling. Han hamnar på land på en ö utanför Sverige där han stöter på i varierande grad brutala grupperingar av män, och han får för första gången se en kvinna. Matbrist, sjukdomar och grymhet präglar tillvaron.

PC Jersild skriver torrt och sakligt beskrivande, stilistiskt inte vackert, men i alla fall rakt. Framtiden som beskrivs är oerhört mörk, inte helt olik den i nyss nämnda The Road (”Vägen”) av Cormac McCarthy. Boken saknar dock The Roads minimalistiska målmedvetenhet och känslomässiga intensitet och är mer episodisk och hoppig i handlingen. Men som framtidsvision upplevs den trovärdig och att PC Jersild, som han gör även i Edens bakgård, skildrar ur perspektivet från en person som befinner långt ner på status- och maktskalan är gott. Att kroppsliga funktioner och krämpor får ta större plats än hos dom flesta andra författare bidrar också till att skapa en vardaglig trovärdighet. Förutom att vara en varning handlar det om hur mycket det är civilisationen som skapar vår (med)mänsklighet. Utan vårt samhälles restriktioner – är vi då bara instinktsagerande vilddjur?