Petter Lidbeck: De tusende (2010)
Natur & Kultur
Framtid. En smitta härjar i världen. Bara var tusende som drabbas av smittan överlever, resten dör. Dom som överlever smittan har inte kul för det då dom jagas av myndigheter och allmänheten som skyr smittbärarna som pesten. Överlevarna har därför förpassats till en ö där dom får bränna ihjäl alla smittade som fastlandet skickar till dom, i utbyte mot mat och överlevnad.
De tusende är inledningsvis en riktigt mörk och trevlig framtidsskildring. Det är lite av ett helvete där på ön, och inte blir det bättre när den matlystne Gecko tar makten. Han har fått nog av att vara fastlandet underdånig och bestämmer att nu skiter vi i det här och smittar ihjäl folk, det blir kul. Samtidigt pågår ett triangeldrama mellan två killkompisar och en till ön nyanländ tjej. Att fastlandsinvasionen tillsammans med mycket av science fiction-idéerna överges till förmån för detta triangeldrama upplever jag som lite av en bortkastad möjlighet. Jag förstår att tanken är det hela ska bli mer personligt, men jag hade hellre sett att mer av denna intressanta värld som författaren och illustratören skapat utforskats. Å andra sidan finns det utrymme för det i eventuella uppföljare.
Petter Lidbecks text och Max Engberg Sjöholms illustrationer kompletterar varandra väl. Det jag kan anmärka på förutom ovan nämnda berättarval är att Gecko väl övertydligt skurkmålas i illustrationerna. Men som helhet är denna grafiska roman ovanligt helgjuten och fokuserad för att vara svensk science fiction.