Syner

Syner (2010)
Regi: Nikolaj Marquez von Hage

Det finns hopp. Man kan ju tycka att det inte görs så värst mycket intressant (för att inte nämna bra) svensk film, men bara dom senaste två åren har det poppat upp allehanda intressanta projekt, ofta inom skräckgenren. Dit hör Nikolaj Marquez von Hages episodfilm Syner som blev klar förra året men som inte hittat distribution ännu.

I den första av filmens tre delar blir en ung kvinna instängd i sin lägenhet. Någonting har hänt i stan och allmänheten varnas för att gå ut. När hon tittar ut genom fönstret, eller tittgluggen mot trappuppgången, står folk märkligt stilla, alternativt rusar och mördar annat folk. Ingen närmare förklaring ges till vad som hänt – i ett slag har hennes trygga hem blivit ett instängt hopplöshetens näste.

I den andra episoden försöker en man lämna hemmet och skogen men lyckas varken lämna området eller sina gamla minnen bakom sej. Han träffar några andra människor vars dåliga samveten också börjat manifestera sej i verkligheten.

Den tredje historien baserar sej på Edgar Allan Poes novell The Man of the Crowd. En man sitter på ett kafé och iakttar sina medmänniskor. Han ser en äldre man, som det är något märkligt med. Den förste mannen följer den andre mannen genom staden och vågar till slut ta kontakt, men den andre mannen ser honom inte ens.

Filmens första episod är en riktigt ruggig historia med en tät och paranoid stämning. Och Nikolaj verkar ha insett att få saker är så otäcka som grannar som bara står och stirrar på en. Även episod nummer två är ruggig. Precis som i den första episoden är det just det osäkra i situationen, att det inte ges någon förklaring, som skapar en oro även hos tittaren. Filmens enda misslyckande, om man vill kalla det det, kommer i den tredje episoden där just vad som är så speciellt med den andre mannen inte lyckas förmedlas. Men kanske var det oklart i novellen också; det var länge sen jag läste den.

Syner har många förtjänster. Den är snyggt filmad; klippning, ljud och musik håller hög klass – filmen är ett skolexempel på hur långt man kan komma med (antar jag) små medel. Även dom okända skådespelarna (Jenny Lampa som var med i Vampyrer är nog det mest kända namnet) gör ett bra jobb. Syner är en film som förtjänar en större publik, så snälla någon, se till att den släpps på dvd eller bluray nu snart.