Sep 122011
 

Peter Madsen: Valhall – Den samlade sagan 1 (Dansk originaltitel: Valhalla – Den samlade saga 1, 1979-1982)
Ekholm & Tegebjer

Det finns så mycket man kan säja om den tecknade serien Valhall att det är svårt att veta var man ska börja (och sluta!). Danska Peter Madsen och Henning Kure tog i mitten av 1970-talet initiativet till vad som skulle bli serien Valhalla (sedan omdöpt till Valhall). Det första albumet gavs ut 1979 i Danmark samt bland annat i Sverige. Tanken var att göra en barnvänlig och humoristisk serie med dom nordiska asagudarna i huvudrollerna. Det lyckades, får man lov att säja. Idag finns 15 seriealbum utgivna; det senaste, Völvans syner, släpptes 2009.

Valhall – Den samlade sagan 1 samlar dom tre första albumen – Ulven är lös, Tors brudfärd och Odens vad, utgivna mellan 1979 och 1982. För en som växte upp med Spirou, Tintin, Finn och Fiffi, Lucky Luke och Johan och Pellevin och nu läser Valhall för första gången i någon större utsträckning är det uppenbart att detta är finfina grejer och att serien är fullt kapabel att jämföra sej med dessa (främst belgiska) och andra serier vad gäller kvalitet, teckningar, humor och så vidare. Den samlade sagan som i Sverige ges ut av Ekholm & Tegebjer är en smått fantastisk skatt, än mer så för någon som växte upp med serien, kan man anta. Den påkostade boken innehåller inte bara dom tre första albumen, utan också tidiga/alternativa skisser, fakta om dom myter som ligger bakom serierna samt en del annat bonusmaterial.

Serien är kanske inte tokigt skrattframkallande, utan snarare småfinurlig. Man har redan från början fått till en synnerligen välkomponerad mix av barnvänligt äventyr, humor, viss satir (i denna bok återfinns den främst i Tors brudfärd som tar kvinnornas parti och driver med dom självgoda männen/gudarna), samtidigt som det också, särskilt med bonusmaterialet inräknat, är lärorikt. Man blir nyfiken på den gamla asatron och dom litterära verk, där Snorres Edda bara är ett, som skildrar denna.

Aug 312011
 

PC Jersild: Efter floden
Coltso

1982 publicerade PC Jersild sin efter kärnvapenkatastrofen-roman Efter floden, som om den kommit idag någon inte helt opassande hade kunnat beskriva som ”en svensk The Road”. Nu har Coltso den goda smaken att återutge boken.

Edvin är 33 år, och ungefär lika många år har gått sen Den stora katastrofen inträffade. Mycket liv finns inte kvar och några människobarn föds inte längre. Edvin är yngst på båten han arbetar på – samtidigt besättningens hackkyckling och kaptenens älskling. Han hamnar på land på en ö utanför Sverige där han stöter på i varierande grad brutala grupperingar av män, och han får för första gången se en kvinna. Matbrist, sjukdomar och grymhet präglar tillvaron.

PC Jersild skriver torrt och sakligt beskrivande, stilistiskt inte vackert, men i alla fall rakt. Framtiden som beskrivs är oerhört mörk, inte helt olik den i nyss nämnda The Road (”Vägen”) av Cormac McCarthy. Boken saknar dock The Roads minimalistiska målmedvetenhet och känslomässiga intensitet och är mer episodisk och hoppig i handlingen. Men som framtidsvision upplevs den trovärdig och att PC Jersild, som han gör även i Edens bakgård, skildrar ur perspektivet från en person som befinner långt ner på status- och maktskalan är gott. Att kroppsliga funktioner och krämpor får ta större plats än hos dom flesta andra författare bidrar också till att skapa en vardaglig trovärdighet. Förutom att vara en varning handlar det om hur mycket det är civilisationen som skapar vår (med)mänsklighet. Utan vårt samhälles restriktioner – är vi då bara instinktsagerande vilddjur?