Jan 302011
 

Disco Kung Fu (2002)
Regi: Måns Mårlind och Björn Stein

Visst låter det bra. Kjell Bergqvist som kung fu-mästaren Willy ‘Fastfoot’ Nilsson som måste träna den unge adepten, discomusik och humor i en skön blandning, och Storm-regissörerna Måns Mårlind och Björn Stein bakom rodret. Men, nja. Filmen saknar helt det tempo som dom hongkongfilmer som avses hyllas har. Det är alldeles för lite humor och action – här fås inte ens ett hyfsat träningsmontage. Det ständigt påslagna gula färgfiltret känns bara som ett enkelt trick för att det ska se stiliserat ut. Kjell Bergqvist är visserligen bra, men andra viktiga aktörer inte.

Aug 232010
 

Juni Ito: Uzumaki – Spiralerna del 2 (2002, svenska 2010)
Galago

Utan att ha läst första delen av Uzumaki – Spiralerna kan det vara lite chockartat att kastas direkt in i dom stora mängder våld som man möter direkt i del 2. Dock ingen chock för min del; så är livet som blasé och avtrubbad individ.

Första avsnittet utspelas på ett sjukhus där en inlagd person upptäcker att höggravida kvinnor dricker blod om natten. Sjukhus, mammor och barn i fara, mutationer, här sparas inte på krutet. Större delen av boken utspelas dock i en stad, omöjlig att lämna, som ödelagts av mystiska fenomen. Det hela slutar med monstrositeter av Lovecraftianska proportioner.

Lovecraft är en bra jämförelse. Uzumaki är precis som amerikanens Cthulhu-berättelser skräck för hela slanten. Här dock med det visuella i fokus och med dom ständigt återkommande spiralerna som olycksbådande tecken och symbol för en oförklarlig skräck. Viktigt, och bra, är att det hela inte blir för groteskt, inte nåt frossande i våld och skräck. Dock kunde man önska lite mer sparsamhet ibland – lite ruggig och lugn uppbyggnad är sällan till nackdel. Nu har jag i och för sej inte läst del 1 – kanske fanns denna uppbyggnad där?

Aug 132010
 

2×3 (2002)
Regi: Micke Engström och Nicolas Debot

Micke Engström och Nicolas Debot samlar tre kortfilmer vardera på dvd-samlingen 2×3. Av science fiction-intresse är Mickes satiriska samtids-/framtidsvisioner där I.D.B.A.V är den bästa av dessa. Ned$kärning och Nya tider har kul idéer men är just inte mer än idéer; I.D.B.A.V däremot är lite mer film, har en del roliga specialeffekter och en intressant frågeställning i centrum. Är det bättre att vara ovetande men nöjd, eller att känna till den hemska sanningen?

Jun 282010
 

Svenska slut (2002)
Regi: Pontus Wikström

I framtiden sköter Svensk Slutförvaring hanteringen av radioaktivt avfall från hela Europa. I inledningstexten till Svenska slut förklaras torrt att det är effektivare att förvara avfallet på ytan och låta arbetarna bo under jorden istället för tvärtom. Hela norra Sverige är alltså ett öde landskap och dom anställda lever ett knapert liv instängda i berget, riskerandes strålskador och olyckor. Med hopp om penningar, visserligen. Så smart är människan.

Manusförfattaren och regissören Pontus Wikström skapade, inspirerad av A Clockwork Orange, ett eget språk för serien. Ord böjs lite annorlunda men det är inga svårigheter att förstå snacket. I sex halvtimmeslånga avsnitt följer vi ”uranrallare” och övrig personal på anläggningen (serien spelades in i Bodens fästning) där det också pågår experiment i syfte att skapa en hybrid mellan människor och kackerlackor som ska tåla strålningen.

Svenska slut är en riktigt härlig serie. Miljöerna är skitiga, gråa och fula, människorna är skitiga, gråa och fula, tillvaron är miserabel, men här finns trots allt också, trots allt, ett vardagsliv och skojfriskhet. Humorn är torr och absurd på en och samma gång; nästan av Twin Peaks-stil och -kvalitet. Det spårar ur ordentligt ibland som i avsnitt fem med kackerlacksmänniskor på språng och Göran Forsmark sjungande karaoke i sin ensamhet. Avsnitt sex är ett sorgligt och värdigt avslut på serien. Det enda jag tycker är synd är att dom flitigt förekommande kackerlackorna inte alltid behandlas väl.

Bakom absurditeterna finns som märks även en tragisk kärna samt en kommentar om söderlänningarnas syn på ”Norrland”, alternativt dom bestämmandes syn på dom inte bestämmande, som något att utnyttja lite som man vill.

Apr 142010
 

Tompta Gudh (2002)
Regi: Ted Kjellsson

Tompta Gudh har blivit något av en kultklassiker sedan premiären för snart tio år sen.

Kenneth är intresserad av att hitta, fånga och skjuta onda tomtar. Besatt av att hitta, fånga och skjuta onda tomtar, skulle man till och med kunna kalla det. Inte för att han lyckats, än så länge, men idog forskning för honom stadigt närmare målet. Ett tv-team är på plats för att göra en dokumentär om honom. Klipp från denna dokumentär blandas med humoristiska faktaepisoder om tomtar och korta skrämmande tomteepisoder; det är detta som utgör Tompta Gudh.

Tompta Gudh är väldigt snygg och välgjord på alla sätt. Mockumentärgreppet funkar utmärkt. Det är vardagligheten, tillsammans med fin regi, bra manus, duktiga skådespelare som gör den så lyckad. Dock, när jag nyligen såg om filmen för första gången sedan den var ny, tyckte jag inte den var fullt lika rolig som jag upplevde den för ungefär nio år sen. Men eftersom det inte verkar bli något av regissören Ted Kjellssons superhjältehistoria Kapten Sverige får Tompta Gudh duga ett tag till.

Filmen ingår i dvd:n Nya svenska filmvågen 5.

Apr 022010
 

Work It Out (2002)
Regi: Adam Valkare

Någon har haft kul med modell- och maskbyggande. Rymdhjälten ger sej ut för att rädda damen som rövats bort av rymdmonstret. Trådarna till rymdskeppen syns men maskerna och modellerna imponerar, faktiskt. Påfrestande musik men det hejdlösa rymd-, monster- och effektfrossandet är ändå kul.

Filmen på Youtube.