Sofie Trinh Johansson: Vingar av glas

 No Responses »
Apr 262013
 

2012_bok_vingaravglas

Sofie Trinh Johansson: Vingar av glas
Mörkersdottir förlag

Detta inlägg är skrivet av Eva Holmquist som vanligtvis bokbloggar på Tröst för ett knytt.

Jag recenserade Halvblod (första delen i serien) i augusti förra året och var stormförtjust i den, se recensionen här. Jag är inte lika förtjust i den här delen även om Sofies styrkor kommer till sin rätt här med. Du kommer verkligen in i huvudpersonens känslovärld och alla sinnen finns med så du förflyttas in i handlingen. I slutet kunde jag heller inte lägga ifrån mig boken…

Det som jag är mindre förtjust i är att det tar en ganska lång tid innan jag verkligen grips av berättelsen. Det var först i kapitel 20 som jag slukades och det kändes sent. Jag blir också mindre och mindre förtjust i Aveline som en stor del av boken är väldigt passiv. Hon drabbas av händelser, men hon startar väldigt lite själv. Jag föredrar mer aktiva huvudpersoner som gnäller mindre.

Det är ändå en bra bok. Sofie har byggt upp en genomtänkt värld som känns ny och fräsch. Hon lyckas verkligen med att gestalta och förmedla känslor. Där finns också karaktärer som jag blir väldigt förtjust i, som till exempel Domino och Hera. Sista halvan av boken är också väldigt spännande och jag blir extremt otålig att få läsa nästa bok i serien.

Sammanfattningsvis är det en bra bok och en bra serie.  Har du inte läst Halvblod och/eller Vingar av glas så borde du göra det så snart som möjligt. Det är de värda. Sen hoppas jag att Sofie snart kommer med nästa bok så jag får veta hur det går…

Oskar Källner: Vägen till stjärnorna

 No Responses »
Mar 192013
 

2012_novell_vagentillstjarnorna

Oskar Källner: Vägen till stjärnorna (novell)
Fafner förlag

Detta är ett inlägg från Eva Holmquist som vanligtvis bokbloggar på Tröst för ett knytt.

Jag har tidigare lyssnat på Oskar Källners debutroman Drakhornet som jag tyckte väldigt mycket om så det var spännande att ta del av ett annat alster. Den här gången var det frågan om  en science fiction-novell. Vägen till stjärnorna utspelar sig i tunnelbanesystemet under Stockholm någon gång i framtiden efter ett kärnvapenkrig. Världen beskrivs på ett trovärdigt sätt och de politiska fraktionerna är en av de stora behållningarna i novellen. Oskar har också fått in bakgrundshistorien naturligt genom att en som vet mer förklarar för en som vet mindre. Den är också spännande och väl värd att läsa.

Det som kan förbättras med novellen är att den är mer första delen i en roman än en självständig novell. Som en del av en novell blir det också lite väl mycket bakgrundshistoria. Den behövs och Oskar har fått in den bra, men det hade fungerat bättre om det hade varit början på ett längre verk. Slutet är också mer avpassat för att vara slutet på ett kapitel snarare än slutet på en novell.

Sammanfattningsvis är det en bra historia som det är väl värt tiden att läsa i väntan på att Oskar skriver klart resten av berättelsen. För det hoppas jag verkligen att han gör. Det kan bli en riktigt bra science fiction-berättelse…

Katarina Wolf: Familjen Sömnlösing

 No Responses »
Mar 112013
 

2012_bok_familjensomnlosing

Katarina Wolf: Familjen Sömnlösing (The Insomniacs 2012, på svenska 2013)
Bonnier Carlsen

Detta inlägg är skrivet av Ingerun Sjösvärd som också bloggar på Boktjuven.

Familjen Sömnlösing flyttar över halva jordklotet och drabbas av jetlag. Men tyvärr går den inte över och familjen har svårt att hålla sig vaken på dagarna och kan heller inte sova på nätterna. Trots att ”Mika räknade till ett tusen. Pappa drack sex fulla muggar mjölk. Mamma försökte meditera – för det hade hon läst i kvällstidningens horoskop.”

Hur ska de lösa problemet? Bli av med jetlagen? Näe, de väljer istället att ligga och sova på dagarna och vara vakna på nätterna. Resten av boken visar hur det kan gå till.

Familjen Sömlösing är en vacker bilderbok i mörka färger, mest blått och svart. Historien är lätt absurd, och inte det minsta realistisk även om inget magiskt händer. Dessutom är den rolig! Bilderna är en stor behållning av boken och det finns många detaljer att titta på.

Björn B Jakobsson: De dödas ljus

 No Responses »
Mar 012013
 

2012_bok_dedodasljus

Björn B Jakobsson: De dödas ljus
Damm förlag

Redan efter de inledande sidorna i Björn B Jakobssons roman De dödas ljus grips jag av en olustig känsla. Den härrör emellertid inte från att författaren lyckas förmedla synnerligen starka upplevelser av obehag eller plantera ett löfte om en sällsynt blodisande och fasansfull uppföljning. Istället är det något med själva romanens utförande som klingar falskt och känns onaturligt. Något som gör att man som läsare tappar fokus och helt distanserar sig från historien. Detta beror dels på det stolpiga och stötiga språket, dels på att karaktärerna är antingen platta eller stereotypa. Den menlösa karaktärsutformningen kan enkelt exemplifieras med den egocentriska och utseendefixerade sångerskan Kleo, eller med lillasystern Rebecka som helt tycks sakna personlighetsdrag.

Romanen inleds med att regissören Sebastian tar med Kleo och Rebecka till en nedlagd fabrik i Norrland för att spela in en musikvideo. Redan under första inspelningsdagen börjar märkliga och omtumlande saker att ske. När de beger sig till byn Lycke för att övernatta tvingar en oväntad storm dem att stanna kvar längre än beräknat. Lokalinvånarna de möter i byn visar sig vara tätt sammansvetsade. Så pass nära varandra att de alla har likadana tatueringar. De är redan från början något märkliga, men likväl vänliga och intresserade. I takt med att romanen fortskrider blir deras beteende emellertid allt underligare och allt hotfullare. Det går snart upp för Kleo, Sebastian och Rebecka att allt inte står rätt till i den lilla byn.

Historien är förutsägbar såväl som forcerad. Trots att beskrivningen av lokalbefolkningens beteende är taktfast upplever jag inte det stigande obehag som verkar avsett, och romanen blir aldrig speciellt spännande. Möjligen har det med den undermåliga karaktärsutformningen att göra. Inte för ett ögonblick befinner jag mig inuti Rebecka och ser världen från hennes skräckfyllda perspektiv. Istället står jag utanför, lämnas kall och oberörd.

Maria Turtschaninoff: Anaché

 No Responses »
Feb 272013
 

2012_bok_anache

Maria Turtschaninoff: Anaché
Schildts & Söderströms

Anaché är en duktig nomad som redan som barn tränas av sin bror i allt, även det en kvinna inte förväntas kunna. De har en speciell vänskap där de båda utvecklas i symbios med varandra. Anaché är också nära sin mor som lär henne det en kvinna ska kunna, men stöttar henne också i hennes erfarenheter i den andliga världen, som även det är förbehållet männen. Anaché håller sina kunskaper dolda men vid fara för sitt liv måste hon använda dem. Anaché utvecklas och kommer att leva i nära kontakt med andevärlden. När hennes stam kommer i konflikt med andevärlden som hotar alla stammars existens måste hon med alla sina kunskaper kämpa för överlevnad. Berättelsen handlar om vikten av att leva i samklang med naturen, sin stam men också att förverkliga sig själv.

Maria Turtschaninoffs fantasybok Anaché är ett exempel på riktigt kvalitativ, lättillgänglig fantasylitteratur som kan tilltala både ungdomsläsaren och den vuxne läsaren. Detta genom ett direkt och lättillgängligt språk med stark vitalitet och kvalitet. Hon har ett djup i handlingen som belyser inte bara berättelsen utan även viktiga samhällsfrågor som gäller vår existens och syn på religion, natur och relationer. Boken är lagom spännande rakt igenom viket håller läsaren aktiverad och engagerad.

Anna Fogelberg: I blixtormens tunnlar

 No Responses »
Feb 032013
 

2012_bok_iblixtormenstunnlar

Anna Fogelberg: I blixtormens tunnlar
Bogaloffen

I I blixtormens tunnlar, den tredje delen i Anna Fogelbergs fantasyserie Övervendarins lärling, ska magikerlärlingen Majra resa till midvinterstämman tillsammans med sin mentor övervendarin Aldra och några till. Hon får dock en varning innan resan att något hemskt kommer att hända. Och resan genom det vintriga landskapet går inte heller som planerat. Majra blir av med en pryl hon är satt att vakta, och kommer underfund med att det pågår någon form av komplott mot magikerna.

Anna Fogelbergs berättande är som vanligt flinkt och medryckande. I blixtormens tunnlar är nog utmärkt läsning för tioåringar och något äldre. Det är en rätt så traditionell fantasyhistoria med ett föräldralöst barn som är menad för något  större än man kan tro – och inget fel med det. Dock finner jag Aldra allt mer otrevlig – hon bossar runt och lyssnar inte och utsätter folk för fara. Klart det finns vuxna som inte lyssnar på barn, men jag tror inte avsikten är att hon ska vara en sådan karaktär. I vilket fall lär yngre läsare uppskatta boken.

Stefan Hagel: Fred så gyllene

 2 Responses »
Jan 152013
 

Stefan Hagel: Fred så gyllene
Undrentide förlag

Fred så gyllene är den första delen i en ny fantasyserie skriven av Stefan Hagel. I kungariket Semarien regerar ätten Teraphen i fred, men landets änkedrottning Celestia drömmer otäcka sanndrömmar om unga kvinnor som på mystiska sätt dör genom vad som verkar vara ond magi. Hon skickar ut sin kapten Geral för att efterforska händelserna och förhindra nya mord. En ung flicka, Tennara, lever i harmoni med sin familj i kungariket Semarien. Men efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar tvingas hon fly, och under sin flykt får hon reda på att hennes bakgrund inte är den hon har trott. Hon är ingen vanlig bondflicka utan har gömts undan hos familjen för att skyddas  av okänd anledning. Tennara misstänks för inblandning i morden då hennes trasiga halsband hittas på en av mordplatserna. Hon eftersöks men förs undan av den magiutövande häxorden pärlemorsystrarna ledd av drottningens syster. Men hot finns överallt och Tennara tvingas fortsätta fly och söka sitt förflutna.

Fred så gyllene är en riktigt bra fantasybok – här finns magi, hat och kärlek, spänning, myt och saga. Boken är genomtänkt och välskriven med en handling som väver in läsaren i historien på ett bra sätt. Stefan Hagel verkar erfaren inom genren, så det är slående att detta är hans debutroman. Mycket läsvärd.

Lars Östling: Tornet III: Gryning

 No Responses »
Jan 112013
 

2012_bok_gryning

Lars Östling: Tornet III: Gryning
En söt robot

Med tre romaner publicerade under loppet av ett år tog Lars Östling 2012 över tronen efter KG Johansson (åtminstone tillfälligt) som Sveriges flitigaste svenska science fiction-författare. Först släpptes Tornet II: Tornets skugga, sedan den utmärkta Planet 63, och dagarna innan 2013 kom så den tredje delen i Tornet-serien, Gryning.

(Texten nedan innehåller spoilers för dom som inte läst dom tidigare böckerna i Tornet-trilogin.)

Gryning fortsätter där Tornets skugga avslutades. Garm och Heli är tillbaka på Världen, den konstgjorda, platta värld dom vuxit upp på där livet sett likadant ut under tusentals år, men där allt förändrats tack vare Garm och Helis nyfikenhet och utforskande av Tornet som dominerar den enda staden. I Tornet fann dom en rymdfarkost som tog dom till en öde rymdstation. I Gryning fortsätter dom sökandet efter svaren på vem som byggt Världen och placerat människorna där, och om det går att finna en framtid på någon annan plats. Samtidigt fortsätter konflikterna på Världen där vissa vill gå tillbaka till det gamla vanliga levnadssättet medan andra hellre ser en förändring.

Lars Östling bevisar att den mest intressanta litteraturen inte behöver komma från dom stora förlagen. Böckerna på hans eget förlag, En söt robot, är proffsigt producerade, välskrivna och genomtänkta. Gryning visar upp mer världsutforskande och ger svar på flera av dom frågor som väckts i tidigare delar. Språket är rätt enkelt – boken riktar sej till ungdomar – och lider något av en del upprepningar, men i stort är hantverket gott. Berättandet rör sej i denna del raskt framåt, kanske lite väl snabbt ibland, men det är hela tiden intressant och man vill veta hur det slutar. Det är också trevligt med svensk ”äkta” eller mer renodlad science fiction istället för den nära framtiden-vardag som är vanlig inom svenska sf-litteratur.

 Older Entries