Spektakulärt » änglar

Åsa Schwarz: Nefilim
Telegram bokförlag

Nefilim är Åsa Schwarts första bok om den unga Greenpeace-aktivisten Nova Barakel. Nova lever ett ganska ordnat liv med sin mamma, men plötsligt går mamman bort och efterlämnar en förmögenhet till Nova. Förmögenheten visar sig bara vara hennes till hälften och den andra delen går till en för Nova okänd organisation. Nova vill veta mer om denna och vad mamman haft för kopplingar till organisationen. Samtidigt planerar Nova en aktion hemma hos Sveriges största listade miljöbovar, där hon ska spreja deras privata hem under tiden de är bortresta. Men när Nova utför aktionen finner hon sig mitt i en mordplats där hon själv blir misstänkt. Nova flyr men hamnar i svårigheter när hon dels söker svar om sitt ursprung, är eftersökt och misstänkt för mord samt upptäcker mystiska förhållanden kring mammans död.

Nefilim är välskriven, likt en ”Millennium light”-historia med en touch av Da Vinci-koden. Författaren har gjort bra research och tydliga sociala, etiska, religiösa och samhälleliga frågor belyses på ett bra sätt. Tyvärr känns boken aldrig särskilt spännande eller engagerande utan är lite slätstruken. Helt okej, men inte mer. Författaren utvecklar både historien och sitt författande i uppföljaren, En död ängel.

Åsa Schwarz: En död ängel
Telegram bokförlag

Nova, en ung Greenpeace-aktivist åker till berget Ararat för att resa en symbol i kampen mot klimatförändringarna, en ark. Hon och hennes älskade pojkvän Benjamin åker tillsammans till ruinstaden Ani där Nova upptäcker ett mönster i golvet som hon känner igen. Nova blir samtidigt brutalt nedslagen och Benjamin försvinner. När Nova vaknar upp på sjukhus i Sverige är det första hon tänker på Benjamin, var är han? Är det han som har försökt döda henne? Är han själv skadad eller död? Hon måste genast återvända till Ararat för att söka efter svaren och Benjamin. I Sverige kontaktas den höggravida polisen Amanda som försöker stötta Nova. Tillsammans med sin bästa vän Arvid söker Nova svaren i Ararat, men mystiken tätnar då Novas skugga har en konstig form. Och varför läker hennes kropp fortare än andras?

En död ängel är en skickligt vävd historia som innehåller drag av fantasy, deckare, kärlekshistoria, historia, mysticism och samhällsanalys. Den känns skickligt researchad och genomtänkt och vågar ta ut svängarna genom att göra fantasy av bland annat religionshistoria och samhällskritik. Åsa Schwarz imponerar med att använda en handling som håller ihop alla dessa teman med ett flyt som gör att man gärna sträckläser. Boken känns som den gärna hade fått vara lite längre och utveckla sina karaktärer mer och slutet hade gärna kunnat breddas då upplösningen känns snabb. Men detta är en serie och ser man helheten av serien så kanske detta upplevs annorlunda. Boken En död ängel rekommenderas för spännande läsning.

Pål Eggert: De döda fruktar födelsen
Järnringen förlag

Susanne dör och träffar ”ljusguiden” Lord Sananda. Petra, hennes trubbelmakare till syster, träffar den ångestfyllde Sebastian. Deliel är en cyberkunnig ängel med fuffens planer som varken Himlen eller Helvetet skulle gilla om dom visste vad som pågick. Reinhard är en hemlig agent som håller koll på skumma element i himlen.

Med De döda fruktar födelsen siktar Pål Eggert högt. Han tar risker redan från början då han introducerar änglar, demoner och allehanda övernaturliga fenomen blandat med vardag, vilket kan bli fånigt om det inte görs bra, men också då han skiftar hejvilt mellan olika karaktärer och världar och namedroppar en massa demoner och gud vet vad. Vad gäller förvirringsnivån är det ändå inga större problem att hänga med då det går rätt bra att särskilja karaktärerna. Vad gäller fånigheten balanseras det på gränsen till denna, men författaren håller sej mestadels på rätt sida.

Där författaren tar hem flest poäng är med dom två karaktärerna Petra och Sebastian. Deras relation sinsemellan och hur denna utvecklas är det som berör mest i boken. Den rappa och lite käbblande dialogen fungerar bäst mellan dessa karaktärer, och bakom den anar man både längtan och rädsla. Sebastian har också en lång monolog som skiljer sig från hur resten av boken är skriven, om uppväxten inom Jehovas vittnen och lämnandet av denna och sin familj. Förklaringen till att denna sekvens berör så pass bör vara att Pål själv tillhört Jehovas vittnen. En annan sak som är bra är tempot – en händelserik handling gör att man inte tappar intresset. Dock hade lite miljöbeskrivningar och reflektioner inte skadat – folk accepterar allt konstigt som händer som om det vore helt naturligt.

För att De döda fruktar födelsen skulle nå hela vägen är den alltför splittrad, för infallsproppad och för fylld av idéer som inte alltid fungerar. Samtidigt måste man applådera en författare som så medvetet valt en egen väg och vågar satsa fullt ut; för vad är tråkigare än någon som göra samma sak som alla andra.