KG Johansson: De drömmande städerna
Recito förlag

De drömmande städerna består av en roman, London, och en samling med mer eller mindre sammanbundna noveller som alla utspelar sej i staden som gett denna del dess namn, Donatello.

I London befinner sej tre massiva fragment från rymden på kollisionskurs med jorden. Ingen räddning finns för livet på jorden, och datorsimuleringsgeniet Fisher ser som enda sätt att bevara mänskligheten att skapa en simulerad kopia av jordelivet, som körs från satellitplacerade servrar. Fisher arbetar i hemlighet med projektet men kämpar också med sina djupt mänskliga tvivel, sina svek och sitt samvete. Allt ställs på sin spets då han nu faktiskt har möjlighet att ändra den framtida, simulerade verkligheten som han vill.

Donatello är namnet på en stad i en i stort sett postteknologisk, avlägsen framtid. Vi får följa fattiga som knappt kan drömma om att komma i besittning av en speciell kruka som ger dom möjlighet att efter döden förflytta sin själ till Evigheten, en (möjligtvis datorsimulerad) verklighet där alla bekymmer är väck; men också rika som tar krukorna för givet och kan ägna sej åt lite vad dom vill, som tabu snuskupplevelser eller konstnärlig verksamhet.

De drömmande städerna är en filosofisk bok där många av dom klassiska science fiction- (och religiösa) frågeställningarna står att finna. Det centrala temat är livet efter döden. Finns det ett liv efter döden? Kan vi styra över det på något sätt? Vad är verkligt? Hur vet vi att vi lever i verkligheten och inte i en simulerad värld? Är ett simulerat liv det samma som ett verkligt om man inte vet om att man är simulerad? Det är också, som brukligt vad gäller KG Johansson, en väldigt mänskligt och ärlig bok där människor och människors alla sidor tillåts existera utan att fördömas eller skönmålas. Precis som med Glastornen-trilogin, Googolplex och Chimärerna finner vi också huvudkaraktärer som vill (och ibland lyckas) befria sej från och övertrumfa den verklighet dom är födda till. Donatello för också tankarna till Robert Silverbergs Majipoor där staden är en liknande sorlande, smått magisk och tidlös plats.

De drömmande städerna är en välskriven bok, berättarmässigt och språkligt sannolikt författarens mest eleganta hittills, och tänkvärd. Det enda som saknas är att tanken att det kan vara önskvärt att någon gång dö förs fram – för vill verkligen alla leva för evigt?