Elin Holmerin: De två odjuren
Undrentide

Äpplet faller inte långt från trädet. Att ordspråket stämmer i Edwin Svarthamns fall inser nog både Edwin själv och läsaren av Elin Holmerins uppföljare till Eldfloder. I Eldfloder var Edwins pappa huvudperson, en stilig men våldsam och arrogant typ som inte gjorde livet lätt för någon han kom i kontakt med, inte minst Edwins mamma.

I de två odjuren har något decennium förflutit. Som den sista existerande draken ville Edwins pappa säkra artens fortbestånd, men Edwin förbannar sitt drakblod. Han bor kvar i den avlidne faderns hus förutom under perioder då han lämnar sitt människoskal och lever som drake. Dock visar det sej att det faktiskt finns ännu en drake kvar i världen.

Precis som Eldfloder är De två odjuren en fantasyhistoria med stark realistisk prägel. Böckerna utspelar sej i vår värld och det är uppenbart att författaren lagt ner mycken möda på historiska detaljer och personernas personligheter och agerande. Mest är De två djuren ett karaktärsdrama där huvudrollerna innehas av Edwin och hans hushållerska och kärlek, Linn, samt den andra draken, Marjorie. Det är en tung och genomarbetad bok där känslorna ofta är obarmhärtigt starka.