Spektakulärt » Elin Holmerin

Elin Holmerin: Sår
Undrentide

I den tredje boken om ätten Svarthamn har vi förflyttat oss till nutid. Denna gång är Anja, dotter till Edwin, i centrum. Hon har aldrig träffat sin mamma, draken Majoreslori, och bestämmer sej mot faderns vilja för att söka upp henne. Resan tar henne till Alain, son till Majoreslori och Anjas halvbror.

Att det finns drakar som kan anta mänsklig skepnad är förutsättningen i Elin Holmerins böcker om familjen Svarthamn. Trots att det förekommer våldtäkter och diverse grymheter i boken är Sår mindre mörk och därför lättare att ta sej igenom än föregångarna. För första gången känner man att det finns hopp för familjen – drakarna blir mer och mer mänskliga för varje generation och Anja är den mest mänskliga, och i denna värld goda, huvudpersonen i böckerna hittills. Att handlingen är något mer linjär och förutsägbar än i dom tidigare böckera gör inget då flytet i berättandet är bra och historien så pass intressant.

Tidigare böcker i serien är Eldfloder och De två odjuren.

Elin Holmerin: De två odjuren
Undrentide

Äpplet faller inte långt från trädet. Att ordspråket stämmer i Edwin Svarthamns fall inser nog både Edwin själv och läsaren av Elin Holmerins uppföljare till Eldfloder. I Eldfloder var Edwins pappa huvudperson, en stilig men våldsam och arrogant typ som inte gjorde livet lätt för någon han kom i kontakt med, inte minst Edwins mamma.

I de två odjuren har något decennium förflutit. Som den sista existerande draken ville Edwins pappa säkra artens fortbestånd, men Edwin förbannar sitt drakblod. Han bor kvar i den avlidne faderns hus förutom under perioder då han lämnar sitt människoskal och lever som drake. Dock visar det sej att det faktiskt finns ännu en drake kvar i världen.

Precis som Eldfloder är De två odjuren en fantasyhistoria med stark realistisk prägel. Böckerna utspelar sej i vår värld och det är uppenbart att författaren lagt ner mycken möda på historiska detaljer och personernas personligheter och agerande. Mest är De två djuren ett karaktärsdrama där huvudrollerna innehas av Edwin och hans hushållerska och kärlek, Linn, samt den andra draken, Marjorie. Det är en tung och genomarbetad bok där känslorna ofta är obarmhärtigt starka.

Elin Holmerin debuterade 2009 med den mörka fantasyboken Eldfloder som nyligen följdes upp av De två odjuren.

Vad arbetar du med just nu?
– Just nu arbetar jag på min fjärde bok. Det är en fristående fortsättning på min tredje ”Sår” som kommer ut 2012 och ger läsaren en vidare bild av hur drakarnas hierarki fungerade innan den stora utrotningen, som enligt min alternativa historia skedde på 1600-talet. Vi får träffa fler överlevare och de har en annan inställning till människorna än familjen Svarthamn.

Vilken är din största framgång hittills – vad är du mest nöjd med av det du skrivit?
– Den bok som har sålt mest är ”Eldfloder”, men det är ju inte så konstigt eftersom min andra bok kom ut för några veckor sedan. Den bok jag är mest nöjd med är min tredje, där tempot är högt och vändningarna oväntade. Jag tycker också att jag har lyckats att föra berättelsen vidare i nutid.

Vad föredrar du – science fiction, fantasy eller skräck? Eller ingetdera?
– Jag föredrar fantasy, men inte specifikt den episka high-fantasyn. Jag gillar det mystiska och lågmälda, som till exempel Nguyen Huy Thieps berättelser. Genreblandning tycker jag också är väldigt intressant. Fantasyn har inga andra gränser än de som författaren sätter upp, och trovärdigheten förstås. Det jag grips av mest är intressanta karaktärer och människoöden (eller andra varelsers öden). Jag gillar också fantasy som inte är klockren god vs ond, utan där gränserna är flytande och de inblandade har både goda och onda egenskaper. Jag anser till exempel att den intressantaste och mest tragiska figuren i Sagan om ringen är Gollum – skulle lätt läsa en bok om bara honom.

Vilken är din syn på svensk fantastik?
– Det känns som om det börjar komma nya och mer vågade författare på den svenska marknaden. Hela genren söker efter en svensk identitet och det känns spännande. Länge har de stora förlagen varit återhållsamma och lite fega när det gäller svensk fantastik, men jag hoppas att det håller på att ändras. Om inte annat så dyker det ju upp små förlag här och var som vågar satsa.

Rekommendera en svensk fantastikbok!
– Jag skulle vilja tipsa om ”De döda fruktar födelsen” av Pål Eggert som, förutom att vara spännande, rolig och mörk, också är en fantastisk skildring av trasiga människor. En mycket udda fantasybok och sådana behöver vi nog se mer av.

Elin Holmerin: Eldfloder
Bombadil Publishing

Emelie bor med sin sjuke pappa i en mindre stad någonstans i Sverige. Tiden är kring förra sekelskiftet. Dom är fattiga och tillvaron är svår, så när en rik man vill gifta sej med Emelie propsar pappan på att hon ska tacka ja. Vilket hon till slut också gör. Emelie och Martin flyttar ihop och får en son. Men det blir mer och mer uppenbart att Martin är en riktig skitstövel. Han drabbas av raserianfall och misshandlar Emelie, både fysiskt och psykiskt, och låter varken henne eller sonen, Edwin, lämna huset. Enda lättnaden är när Martin åker iväg på sina handelsresor.

Eldfloder är till tre femtedelar en skildring av en hemsk familjesituation präglad av misshandel och våld, och som sådan både stark och sorglig. Det framgår tidigt att Martin inte är riktigt mänsklig, men inte förrän slutet vad han är och varför han är som han är – något som till viss del förklarar – och ursäktar? – hans grymhet. När boken i den senare delen skiftar miljö och den instängda tillvaron och påträngande realismen överges uppstår dock ett visst vakuum och en obalans i berättelsen. Plötsligt upplevs karaktärerna och deras konflikter som övertydliga.

Elin Holmerins bok är både ett gripande familjedrama och en mörk fantasyberättelse. Tyvärr håller slutet inte riktigt samma klass som resten av boken. Ändå intressant läsning; dessutom originellt.