Maria Turtschaninoff: Anaché

 No Responses »
Feb 272013
 

2012_bok_anache

Maria Turtschaninoff: Anaché
Schildts & Söderströms

Anaché är en duktig nomad som redan som barn tränas av sin bror i allt, även det en kvinna inte förväntas kunna. De har en speciell vänskap där de båda utvecklas i symbios med varandra. Anaché är också nära sin mor som lär henne det en kvinna ska kunna, men stöttar henne också i hennes erfarenheter i den andliga världen, som även det är förbehållet männen. Anaché håller sina kunskaper dolda men vid fara för sitt liv måste hon använda dem. Anaché utvecklas och kommer att leva i nära kontakt med andevärlden. När hennes stam kommer i konflikt med andevärlden som hotar alla stammars existens måste hon med alla sina kunskaper kämpa för överlevnad. Berättelsen handlar om vikten av att leva i samklang med naturen, sin stam men också att förverkliga sig själv.

Maria Turtschaninoffs fantasybok Anaché är ett exempel på riktigt kvalitativ, lättillgänglig fantasylitteratur som kan tilltala både ungdomsläsaren och den vuxne läsaren. Detta genom ett direkt och lättillgängligt språk med stark vitalitet och kvalitet. Hon har ett djup i handlingen som belyser inte bara berättelsen utan även viktiga samhällsfrågor som gäller vår existens och syn på religion, natur och relationer. Boken är lagom spännande rakt igenom viket håller läsaren aktiverad och engagerad.

Antti Tuomainen: Helaren

 No Responses »
Nov 232012
 

Antti Tuomainen: Helaren (”Parantaja” på finska 2011, på svenska 2012)
Forum

När poeten Tapanis fru Johanna en dag inte kommer hem efter jobbet eller ens hör av sej början han ana oråd. Det visar sej att Johanna, som är journalist, arbetade på en artikel om seriemördaren Helaren som gör hemmen osäkra för vissa av Helsingborgs välbeställda herrar, vilka Helaren anser ligger bakom klimateländet. Ty Helaren utspelar sej några år in i framtiden när klimatförändringarna blivit väldigt påtagliga. Dom finländare som har råd flyttar norrut för att slippa översvämningar, gatuvåld, arbetslöshet och sjukdomar, medan folk från södra Europa och Afrika söker sej till, bland annat, Helsingfors. Tapani börjar i alla fall nysta i Johannas förehavanden och kommer under sökandet efter henne allt närmare den fanatiske Helaren.

Helaren är både en kriminalhistoria och science fiction-roman. Det absolut bästa med boken är det framtida, hopplösa samhälle som målas upp. Det är ingen Mad Max- eller The Road-värld som skildras, utan allt känns väldigt realistisk. Och just därför så väldigt obehagligt. Vad gäller deckarbiten är denna inte lika stark. Det är lite för många sammanträffanden och lite för många personer som Tapani råkar känna som på något sätt är inblandade i mysteriet med den försvunna Johanna. Helaren utsågs till Finlands bästa kriminalroman 2011 men är bättre som science fiction-roman än som deckare.

Place to Stay

 No Responses »
Jul 272012
 

Place to Stay
Regi: Jesse Jokela

En utomjordisk, men mänsklig, kvinna kraschlandar någonstans i Finland. Skadad tas hon om hand av en man som tar henne till sitt hus. Kvinnan letar desperat efter något och tvingar mannen att bära omkring henne utomhus och hjälpa henne.

Någon förklaring till varför kvinnan kom till jorden och vad den mänskliga, icke-jordiska civilisationen håller på med får man inte, utan detta är ett litet drama om en rymdkvinna som kommer till jorden och tydligen är glad att hon gjorde det.

Filmens hemsida.

Dr Professor’s Thesis of Evil

 No Responses »
Jun 282012
 

Dr Professor’s Thesis of Evil
Regi: Jukka Vidgren

Spektakulärt är stolta att presentera vad som sannolikt är den första svenska recensionen av den finska superhjältekortfilmen (eller rättare sagt superskurkfilmen) Dr Professor’s Thesis of Evil. Har man inte fått nog av finska science fiction-galenskaper i och med Iron Sky är denna absolut värd att kolla in.

Först något om tekniken bakom filmen. Man använder sej alltså av riktiga skådespelare, dock endast på stillbilder. När dessa bilder rörs i olika lager och det adderas diverse datoreffekter skapas en viss känsla av rörelse. ”Motion novel” kallar filmmakarna det. Det påminner om Tarik Salehs Metropia från 2009 men mindre animerat; till exempel finns inga munrörelser (eller karaktärer som rör sej överhuvudtaget).

I centrum för handlingen finner man titelns Dr Professor, superskurk av rang. I filmens universum är superhjältar och superskurkar vanliga – och populära. Dr Professor ägnar dock inte mycket tid åt rena brott och skurkerier utan sysslar mest med att agera reklampelare för sina sponsorers produkter och att åka runt på mässor och sälja autografer åt fans. Dr Professor är less. Han bestämmer sej för att ta semester och åker till sin tyske kollega, Captain Swastika, där han återfinner något av glädjen i att förstöra saker och vara ond. Men reklamfolket ogillar att han tar egna initiativ.

Det här med att man får följa med i superhjältars (eller superskurkars) vardag och att man tar hela superhjältekonceptet lite längre än att att bara låta hjältar slåss mot skurkar har blivit vanligt under senare år med filmer som till exempel Despicable Me (Dumma mej), The Incredibles (Superhjältarna) eller varför inte den svenska kortfilmen Lukas pappa är inte kanin. Dr Professor’s Thesis of Evil står sej väl mot dessa. Det vältras i b-ig ondska och sånt är ju alltid kul. Och filmen är välgjord. Bilden skarp, ljudet excellent. Men det är en märklig film att titta på, och det inte främst på grund av handlingen utan sättet filmen är gjord.

Filmens hemsida.

Iron Sky

 2 Responses »
Apr 192012
 

Iron Sky
Regi: Timo Vuorensola

”1945 flydde nazisterna till månen. 2018 är de tillbaka.” Finlands dyraste film någonsin. Premisserna är inte dåliga. Men hur bra är Iron Sky egentligen?

Först måste jag bara säja att det är fantastiskt att Iron Sky efter flera års arbete nu äntligen är klar, och att teamet bakom filmen förvaltat både pengar och förtroende från finansiärer väl (filmen är delvis finansierad genom så kallad crowdfunding). Beröm måste också gå till distributören Noble Entertainment och SF Bio som vågat satsa stort på en nordisk science fiction-film (framgångsrika fantastikfilmer som Trolljägaren och Rare Exports gick aldrig upp på bio i Sverige).

Det hela handlar alltså om att nazisterna 1945 flydde till månen. Där har dom byggt upp en bas och förbereder för fullt en invasion av jorden. När två amerikanska astronauter landar på månen och en, och hans Iphone, hamnar hos nazisterna inser dessa att dom behöver åka till jorden för att hämta fler smartphones, detta för att förse deras deras gigantiska stridsrymdskepp, Götterdämmerung, med datorkraft. Den makthungrige Klaus Adler åker tillsammans med jordexperten Renate Richter och den nu albinoserade och ariske astronauten James Washington till jorden. Där hamnar Klaus och Renate snart hos den amerikanska presidenten där dom framgångsrikt arbetar med dennas presidentvalskampanj. Men övriga nazister är på ingång och står redo att invadera jorden. Ska den nu avhoppade nazisten Renate och James kunna stoppa invasionen?

Det var handlingen. Så hur är filmen? Räcker den intressanta premissen hela vägen? Jodå. Däremot kan man fastslå att filmen inte är lika rolig och kvick som regissörens tidigare Star Trek-parodi/hyllning Star Wreck: In the Pirkinning. Det är sällan man skrattar högt, däremot sitter man och småler och myser, både åt befängda och härliga idéer och åt den fantastiska steam-/diesel-/maskinpunkestetiken. Visuellt är det kalas, särskilt månmiljöerna och alla dessa fantastiska maskiner och dräkter är en fröjd att skåda. Bland skådespelarna är det Götz Otto som Klaus som sticker ut i positiv bemärkelse, i övrigt är skådespelarna helt okej och agerar inte så överdrivet som man kunde tro. Det sista gäller också filmen som helhet. Ska man klaga på nåt (förutom ljud i rymden och månens till synes jordlika gravitation) är det kanske att man väntade sej att filmen skulle vara ännu mer skruvad. Men jag tänker inte klaga alltför mycket. Den politiska satiren träffar där den ska, visuellt och tekniskt är allt gott, och filmen är gjord med stort hjärta.

Marcus Prest: Pop

 No Responses »
Feb 132012
 

Marcus Prest: Pop
Schildts förlag

En rik, dekadent, förljugen, knarkande, utseendefixerad, självfixerad, otrogen, snufftittande kille umgås med likasinnade.

Om avsikten var att skapa en seriöst obehaglig och osympatisk huvudrollsinnehavare har författaren lyckats. Marcus Prest, kan man gissa, har inspirerats av Bret Easton Ellis och kanske Chuck Palahniuk och Jens Lapidus när han författat Pop. Att följa berättaren i Pop är som att följa en av dom rika i Kennet Ahls Slutstationen – bara lite närmare nutiden. Det är sannerligen en helvetesvärld som Marcus Prest skildrar; samtidigt är det svårt att bry sej så himla mycket eller tycka synd om huvudpersonen (vilket man anar är meningen), då han inte (bara) är ett offer utan faktiskt – till skillnad från mindre bemedlade människor – har hyfsad möjlighet att själv välja hur han vill leva.

Något övertydlig, lite för många tröttsamma popkulturreferenser, men i övrigt stilsäker och rappt berättad.

Rare Exports

 No Responses »
Nov 232011
 

Rare Exports
Regi: Jalmari Helander

Lagom till jul släpps den så äntligen på dvd i Sverige, den finska tomtefilmen Rare Exports. Filmen har sin grund i två kortfilmer, varav i alla fall den första är en riktigt rolig historia. Rare Exports är dock ingen gullig film bara för att den innehåller tomtar, nej här handlar det om några finländares möte med ett hemskt, nedfruset tomtemonster vars otäcka nissar far runt och ställer till ofog och mördar folk.

Med detta fantastiska upplägg samt foto och effekter av hög klass borde Rare Exports vara bättre än den faktiskt är. Tempot är lite småsegt och filmen blir inte speciellt rolig eller skrämmande, mer lite småkul och på sin höjd mysläskig. Samtidigt är stämningen fin, filmen ser riktigt bra ut och är välgjord rent tekniskt, och visst glimtar scener och karaktärer till ibland.

Replica

 No Responses »
Sep 282011
 

Replica
Regi: Jan Inberg

En man drömmer. En fin dröm där han är ute i naturen. Han vaknar upp i ett rum. Ensam. Eller, inte ensam. En kvinna finns också där.

Den kring tio minuter långa finska (men på svenska) kortfilmen Replica är vag vad gäller förklaringar, men man kan anta att den utspelar sej i någon sorts skyddsrum eller framtida hermetisk bostad – om man vill tolka saker bokstavligt (eller bildligt som det borde heta vad gäller visuella media). Filmen är något högtravande och ”arty” (inget fel med det) och förmedlar framgångsrikt en känsla av sorg – ”drömmar är bättre än verkligheten”. Filmen är fin att se på och tekniskt välgjord.

Filmen på Youtube.

 Older Entries