KJ Larsson: Xlos Delden
Wela förlag
Xlo har ett meningslöst jobb som han avskyr. Han lever ensam, har inga vänner. Allt är grått och jäkligt. Han längtar tillbaka till sin tidigare, bekymmersfria tillvaro, tillsammans med själsfränden Xmo, i Delden. Han drömmer om att återfinna Xmo, tillsammans med henne få medvetandet överfört till en fisk och åter leva bekymmersfritt. Och så en dag får Xmo nog. Han bestämmer sej för att finna Xmo, vilket först leder honom iväg från den gråa staden och sedan på en jakt efter Nut, den person som drev igenom att alla i Delden skulle leva i människokroppar.
KJ Larssons detbutroman Xlos Delden är en udda sådan. KG Johansson jämför i baksidans citat honom med Douglas Adams, Robert Rankin och Terry Pratchett, vilket visserligen är förståeligt men kanske att gå väl långt – KJ når med Xlos Delden inte riktigt upp till dessa författare vad gäller jämnhet och infallsrikedom. Men en intressant bok är det, full av torr humor och underfundig existentiell misärskildring. Vem kan inte gilla meningar som: ”Ännu en dag av hunger och ensamhet. Ännu en dag att tillbringa på en arbetsplats jag hatar, suckar Xlo tyst för sig själv. Den enda skillnaden med den här dagen är väl att den antagligen kommer att bli ännu värre än vanligt.” I grunden av berättelsen finns en välbehövlig påminnelse om hur onaturlig mycket av den samhällskonstruktion vi är inlemmade i är.
