Fredde Granberg: Elak & Pucko möter Bertman, Elak & Pucko – Tidsresekalsongerna

 No Responses »
Aug 012011
 

Fredde Granberg: Elak & Pucko möter Bertman, Elak & Pucko – Tidsresekalsongerna
Telegram bokförlag

Fredde Granberg är inte bara komiker och regissör (Byhåla, Kommissarie Späck med mera) utan också författare till hittills tre barnböcker om dom misslyckade rymdskurkarna Elak och Pucko. (En fjärde del kommer senare i år.) Det hela går ut på att Elak och Pucko vill få skurkcred genom att begå diverse illdåd (helst erövra en planet) och därmed få bli medlemmar i Rymdskurksförundet, men då deras försök att vara superskurkiga alltid går katastrofalt åt pipan får dom inte det. I Möter Bertman, seriens andra del, tänker duon erövra en planet då alla dess invånare befinner sej på nöjesprofilens Bertmans nöjesplanet, men misslyckas. I Tidsresekalsongerna åker dom bakåt i tiden för att erövra jorden innan det finns några människor där, men misslyckas.

Humorn i böckerna är barnslig och mycket av den avsedda humorn bygger på att man tycker kiss och bajs och att slå sej är roligt. Här finns också några försök till lätt satir, som i Idol-avsnittet i Bertman. Det behöver inte vara fel på barnsligheter och pruttar, men Fredde Granberg saknar ambitionen att göra något mer än det enklaste och mest uppenbara, både vad gäller humorn och satiren. Vore jag tio år skulle jag nog uppskatta böckerna mer, men nu… Nja.

Superbror

 No Responses »
Jun 302011
 

Superbror
Regi: Birger Larsen

Anton önskar att hans storebror kunde vara som en vanlig storebror, istället för autistisk och inkapabel att rädda honom från dom andra barnens mobbning. En dag får bröderna tag i en märklig manick med märkliga krafter, en ”Super Trip Remote” härstammandes från rymden. Den ger storebror Buller superkrafter, men frågan är hur länge dessa ska hålla i sej?

Superbror är en både rolig och allvarlig film om familjekärlek. Anton är less på att behöva ta hand som sin storebror och önskar bara ett vanligt liv och en storebror som istället kan ta hand om honom. Brödernas kärlek skildras fint, och filmen innehåller en del fina detaljer som pojkarnas mamma som i några roliga sekvenser lägger sina surt förvärvade pengar på allehanda new age-/hälsokostgrejer – allt skildrat väldigt kärleksfullt. Men allra gulligast är tjejen som har bestämt att Anton ska bli hennes pojkvän.

Nu låter detta som världens myshistoria, men det är inte. Bara. Filmen styrka är just att man lyckas kombinera humorn och relationerna med trovärdiga skildringar av personernas svårigheter och ett visst mörker. Mycket science fiction är det dock egentligen inte; rymdmanicken finns mest med för att tillåta detta fantastiska tankeexperiment.

Overkill

 No Responses »
Jun 222011
 

Overkill
Regi: Henric Brandt

Henric Brandts första långfilm, gjord i samarbete med Stefan Bommelin precis som den senare Död vid ankomst, heter Overkill. Det är en lågbudgetactionkomedihistoria om två killar som hamnar i klinch med några brottslingar. Att en films budget är låg behöver inte alltid betyda så mycket. Här visar filmmakarna upp en del påhittighet och kreativitet, och några skämt är okej, men det finns också brister vad gäller manus och karaktärsskildringar. Som debutverk helt okej – som filmupplevelse är Död vid ankomst ett stort steg framåt.

The Dead Chick in the Closet

 2 Responses »
Maj 312011
 

The Dead Chick in the Closet
Regi: Henric Brandt

En kille vaknar upp hemma efter värsta festen, med en okänd naken tjej bredvid sej i sängen. Som är död. Han ringer en kompis som kommer för att hjälpa honom med liket innan tjejen återvänder hem…

The Dead Chick in the Closet bjuder på drastisk humor med kvick dialog och mycket våld, typ Tarantino på 90-talet. Jag har lite svårt för denna sorts humor, men filmen är energiskt berättad och hyfsat välgjord.

Hard Steel episoder 3+4

 No Responses »
Maj 262011
 

Hard Steel episod 3: Wind of Change + Hard Steel episod 3: Fade to Black
Regi: Rotten Soulz

Amatförfilmargänget Rotten Soulz som tidigare mest gjort skräckfilmer har verkligen hittat hem med Hard Steel, låtsasdokumentären om det misslyckade hårdrocksbandet med samma namn som serien. Nu har delar tre och fyra kommit på dvd (och bluray) och dessa är dom hittills bästa i serien.

Upplägget är klassiskt mockumentärt. Skivbolagsdirektören och managern Gunther har bestämt att bandets resa mot toppen ska dokumenteras och därför följs medlemmarna av en kameraman. Problemet är bara att bandet är riktigt kasst och medlemmarna högst måttligt begåvade; på gränsen till idioter om man så vill (men kärvänliga för det).

Gemensamt för båda avsnitten är att medlemmarna ska samarbeta bättre och att Gunther därför ordnat diverse aktiviteter som han drar med bandmedlemmarna på. I Wind of Change ska dom komma i form och träna och i Fade to Black är det teambuildingdags. Avsnitt tre är 45 minuter och fyran närmare timmen, och det hinns med ett antal komiska guldkorn under den tiden, särskilt i fyran där allt barkar riktigt åt helvete. Extra kul blir det när man själv är bosatt i trakterna där det hela är spelat in och känner igen allehanda platser runt om Umeå. Visst märks det att budgeten är begränsad, men viktigare är att det är välskrivet, att det är gjort med hjärta, att skådespelarna är bra, och att det är roligt.

Jonson & Pipen – Två ufon och en rymdattack

 1 Response »
Apr 112011
 

Jonson & Pipen – Två ufon och en rymdattack
Regi: Per Simonsson

Jonson och Pipen, gestaltade av Stefan Roos respektive Mikael Riesebeck, har kunnat ses på TV4 där dom i var säsong befinner sej i en särskild tidsperiod. Den fjärde säsongen, nyligen utgiven på dvd, utspelar sej i nutid där duon arbetar som hemliga agenter på polisens hemliga UFO-byrå. Dom minst sagt korkade agenterna får i uppdrag att kolla upp en kidnappning, som rymdvarelser antagligen ligger bakom. Och på något sätt har det hela med hjortronsaft att göra.

Jonson och Pipen levererar samma typ av humor som till exempel Nakna pistolen- eller Rosa pantern-filmerna, om än i en ganska barnslig förpackning. Receptet för konceptet är korkade huvudpersoner och skämt som levereras ”straightfaced”. För att det ska fungera krävs att manuset är tillräckligt smart, att skådespelarna är roliga och att tonfallet är det rätta utan att det blir för plumpt. Två ufon och en rymdattack lyckas ändå ganska bra vad gäller dessa bitar. Här finns några komiska sekvenser av guldkvalitet – även om dessa gärna fått komma oftare. Stefan Roos är riktigt bra både som Jonson och skurken Igor the Cyborg, medan Mikael Riesebeck, egentligen en duktig komiker, som Pipen snabbt blir enerverande på grund av den tillgjorda röst han pratar med. Övriga skådisar håller också hög klass; både unga Ebba Ribbing och Jeanette Capocci är utmärkta.

Två ufon och en rymdattack når kanske inte upp dill dom allra bästa (internationella) bidragen inom genren, men är tillräckligt kul för att vara värd en rekommendation. Den är genomförd såväl tekniskt som skådespelar- och idémässigt.

Låt den rätte komma ut

 No Responses »
Mar 082011
 

Låt den rätte komma ut
Regi: Victor Säf

Ja, Låt den rätte komma ut är en amatörfilm. Ljudet är kasst, för- och eftertexterna fulla med stavfel och bildkvalitet och klippning lämnar en del att önska. Men lågbudgetfilmare kan göra bra (underhållande) filmer, det har Rotten Soulz i Umeå och finska Trash Video bevisat.

Låt den rätte komma ut hämtar inspiration främst från Saw-filmerna. Två killar har blivit inlåsta i ett skjul av en maskförsedd galning som skickar tv-meddelanden och gasar ner dom när dom gör halvhjärtade utbrytningsförsök. Mycket mer av betydelse händer inte, annat än att grabbarna gör romantiska närmanden då och då.

Filmens amatöregenskaper lyser inte bara igenom utan dominerar, och ett idéfattigt manus gör inte saken bättre. Några kvaliteter har filmen ändå. Att låta den till största delen utspela sej i en och samma miljö kan vara rätt beslut med tanke på budgeten, Lukas Ingström och Kenny Hegg i huvudrollerna är helt okej, och ett återkommande skämt om brasvideor är faktiskt kul. Helt talanglöst och ounderhållande är det inte, och fixar man till tekniken till nästa gång så kan det bara bli bättre.

Disco Kung Fu

 No Responses »
Jan 302011
 

Disco Kung Fu (2002)
Regi: Måns Mårlind och Björn Stein

Visst låter det bra. Kjell Bergqvist som kung fu-mästaren Willy ‘Fastfoot’ Nilsson som måste träna den unge adepten, discomusik och humor i en skön blandning, och Storm-regissörerna Måns Mårlind och Björn Stein bakom rodret. Men, nja. Filmen saknar helt det tempo som dom hongkongfilmer som avses hyllas har. Det är alldeles för lite humor och action – här fås inte ens ett hyfsat träningsmontage. Det ständigt påslagna gula färgfiltret känns bara som ett enkelt trick för att det ska se stiliserat ut. Kjell Bergqvist är visserligen bra, men andra viktiga aktörer inte.

 Older Entries  Newer Entries