Intervju: Lars Östling
Lars Östling har med fyra publicerade science fiction-romaner under ett par år etablerat sig som sf-författare i Sverige. Förutom Tornet-trilogin har han skrivit Planet 63, vinnare av Spektakulärt pris för bästa svenska science fiction-roman 2012, samt startat det egna förlaget En söt robot. Spektakulärt passade på att bara prata sf och författande i samband med att Lars besökte Umeå för att ta emot priset på Littfest.
Varför skriver du science fiction?
– Jag känner att sf är utrotningshotad. Tittar man på hyllorna i en bokhandel idag finns rätt mycket fantasy och en del skräck, men bara lite sf. Vampyrer och zombier finns det gott om men inte klassisk sf.
Vilken är orsaken till att du ger ut på eget förlag? Försökte du med andra förlag?
– Jag var länge osäker på hur jag jag skulle ge ut min första sf-bok. Jag har gett ut andra böcker tidigare, men inte sf. Jag försökte med andra förlag, men det blev inget av det, så jag tänkte ”skit i det, jag gör det själv”. Nu har jag bestämt att jag inte kommer skicka mina sf-romaner till andra förlag utan själv ge ut dem. Jag har inte gett upp idén om andra förlag utan snarare struntat i den vägen. Och något vinstsyfte har jag inte. Jag vill bli författare men inte heltidsförfattare. Däremot när jag skriver ”vanlig” litteratur kommer jag inte ge ut den själv.
Du kom från ingenstans för att på kort tid släppa flera böcker – bara under 2012 tre stycken… Hur startade det hela?
– Jag hade ruvat på idén till Tornet länge och kom till slut på hur jag skulle skriva den, rent tekniskt. Jag har problem att skriva långt, så jag bestämde att varje kapitel måste vara åtta sidor innan jag fick börja med nästa. Det fungerade jättebra, även om jag märker idag när jag läser om den att den kanske inte alltid är så välskriven. Man utvecklas.
Hur föddes Planet 63?
– Det var också en idé jag haft länge, att någon är fångad djupt nere någonstans och att man sen får veta händelserna som ledde dit. När jag skriver har jag en grov plan, men karaktärerna får eget liv och gör saker som jag kanske inte tänkt mig.
Du arbetar som lärare och har familj… När har du tid att skriva?
– Jag skriver på bussen. Det funkar jättebra. Det tar 45 minuter mellan Kungälv och Uddevalla. Det är ganska lagom, jag har svårt hålla mig koncentrerad längre än så. Det har hänt att jag gått av bussen i Uddevalla och benen skakat för att det var så spännande (skratt).
Vilka svenska författare har du läst?
– Börje Crona, Dénis Lindbohm, Sam J Lundwall… Past masters. Det känns som att det fanns fler författare på den tiden, med Delta Förlags utgivning och så vidare.
Vilka utländska har du läst, och kanske inspirerats av?
– De jag läst mest är Heinlein, van Vogt och Asimov. Det blir så att jag läser deras böcker om och om igen. Jag har dåligt minne så jag minns vad jag tycker om dem men inte vad de handlar om.
Hur upplever du situationen för sf-författare och -utgivare i Sverige idag?
– Det finns förlag och författare, men det känns inte som att förlagen är så pigga på att vidga utbudet med nya författare utan hellre kör med dem de har. Det är ju också helt nya förutsättningar nu med egenutgivning. För 1000 kronor kan man ge ut en tryckt bok, och e-böcker kostar ingenting att ge ut. Får jag in någonting där använder jag det för att ge ut tryckta böcker. Skillnaden nu är att många fler författare blir egenutgivare. ”Jag kan lika bra själv.” Det är en bitvis positiv trend, bitvis negativ.
Du reste till Umeå för att ta emot Spektakulärt pris på Littfests prisgala. Vad har Spektakulärt pris för betydelse?
– Det har jättestor betydelse för mig. Det är första gången jag känner mig som en författare. Jag har också blivit omskriven i flera tidningar. Man kan säga att jag har två anledningar att komma hit. Det ena är att jag tycker Spektakulärt gör ett bra jobb, och kan jag bidra till att göra sajten större är det bara bra. Den andra anledningen är att jag inte vet om jag kommer få några fler priser!
















