Mårten Sandén: Ett hus utan speglar

 No Responses »
Sep 072012
 

Mårten Sandén: Ett hus utan speglar
Raben & Sjögren

Detta är ett gästinlägg från Ingerun Syrén Sjösvärd som vanligen bloggar på Boktjuven.

Thomasine är med sin pappa i Henriettas hus. Henrietta är gammal och ligger för döden och både de och flera andra anhöriga bor i huset för att avvakta hur det går och för att sköta om Henrietta. (I alla fall Thomasines pappa, de andra verkar mer vänta på arvet.) Signe, en av Thomasines kusiner, brukar aldrig prata, men plötsligt en dag är hon förändrad. Istället för att vara tyst pladdrar hon glatt på, speciellt om sin nya vän som hon har träffat i rummet där alla speglarna är. Thomasine bestämmer sig att följa med dit.

Ett hus utan speglar är en härlig, klassisk fantasy-, eller magisk realism-bok i lite brittisk stil, vilket understryks av att historien utspelar sig i England. Precis lagom spännande utan att ge mardrömmar för åldersgruppen 9-12 år.

Fem frågor: Mårten Sandén

 3 Responses »
Jan 062012
 

Mårten Sandén har bland annat skrivit den fantasifulla och genreöverskridande trilogin om Jannike Faltin.

Vad arbetar du med just nu?
– Just nu väntar jag på att nästa mellanstadiebok ska komma ut. Den heter ”Ett hus utan speglar”, kommer i mars 2012, och är definitivt åt fantastikhållet. Inspirationen är min egen barndoms läsning av Maria Gripe, C.S. Lewis, Philippa Pearce med flera. Det jag skriver på är nästa Petrinideckare, (den 14:e) med arbetsnamnet ”Fantomerna”. Det blir lite skräck, men mest deckare.

Vilken är din största framgång hittills – vad är du mest nöjd med av det du skrivit?
– Jag brukar alltid vara mest nöjd med de senaste böckerna, eftersom man lär sig saker för varje bok man skriver. Trilogin om Jannike Faltin ligger mig dock varmt om hjärtat, och kanske är ”Den femte systern” min största framgång hittills. Den är åtminstone den enda av mina böcker som blivit Augustnominerad.

Vad föredrar du – science fiction, fantasy eller skräck? Eller ingetdera?
– Svårt att välja, och när jag skriver brukar jag blanda genrerna. Som läsare har jag alltid struntat i genrebeteckningarna, och sätter alltid en stark historia och bra huvudpersoner framför stiltrogenhet. Kanske har jag en viss förkärlek för det gotiska, så jag säger väl skräck-fantasy.

Vilken är din syn på svensk fantastik?
– Utan att på något vis vara expert tycker jag att det ser ganska ljust ut. Jag tycker mig se fler titlar för varje år, och det finns stor spridning bland stilarna och en överraskande originalitet. Personligen är jag jätteglad om det finns ett livaktigt alternativ till den realistiska huvudfåran, speciellt bland barn- och ungdomsböckerna. Det fantastiska behövs som motvikt till det vardagliga.

Rekommendera en svensk fantastikbok!
– Den är förvisso finlandssvensk, men Maria Turtschaninoffs ”Underfors” är mycket välskriven. Tyvärr har jag inte läst ut den ännu, för jag råkade berätta om den för en femtonårig fantasydiggare och hon snodde den omedelbart! Ett ganska gott betyg i sig, kanske.

Foto: Christian Saltas

Mårten Sandén: De dödas imperium

 No Responses »
Okt 272010
 

Mårten Sandén: De dödas imperium (2010)
Rabén & Sjögren

Det börjar inte bra. Läsaren kastas in i värsta machomätningen mellan tjejen i huvudrollen och kaxiga militärer. Och militärer och folk som ska spänna sej är sällan särskilt intressanta. Men det tar sej. För De dödas imperium innehåller också en skön kompott av alla möjliga skräck- och fantasyingredienser.

Jannike är en synsk actionbrud och arbetar för ”Byrån” som tydligen har i uppdrag att hålla koll på paranormala skurkar, och nu är det upp till henne att ta reda på vad den mystiska Lord Horlock har för sej, med sina uppdykanden i olika tidsåldrar, sina luftskepp, sina mystiska klockor och sin golemlakej.

Tempot i De dödas imperium är raskt och den ogenerade blandningen av övernaturligheter uppfriskande. Jag menar, dimensionsförflyttningar, luftskepp, zombier, nazister och galna skurkar, vad finns inte att gilla med det? Ja, det skulle vara huvudpersonen Jannike som misshandlar barn, hånar folk som försöker vara snälla och är allmänt egoistisk och osäker, men ska ändå vara någon sorts hjälte då. I övrigt målar boken upp en fascinerande värld.

De dödas imperium är den tredje boken om Jannike. Att som undertecknad hoppa direkt in i denna tredje del är inte helt ultimat då det tas för givet att man känner till karaktärer och tidigare handling.