Dec 272011
 

Niklas Krog är Sveriges kanske flitigaste fantasyförfattare med en rad böcker bakom sej.

Vad arbetar du med just nu?
– Just nu skriver jag på sjätte boken i barnfantasyserien Legenden om Tann. Superkul! Men jag jobbar också med ett längre och tyngre korstågsmanus och klurar på en ny tjockfantasyhistoria. Dessutom är jag på skolbesök tre eller fyra dagar i veckan. Så jag har inga sysselsättningsproblem. Inte alls, faktiskt.

Vilken är din största framgång hittills – vad är du mest nöjd med av det du skrivit?
– Den allra första boken jag skrev, ”En krigares hjärta”, är fortfarande min bäst säljande bok. Men min trilogi om Alexander den store – ”Gudarnas son”, ”Till världens ände” och ”Den sista striden” – är jag löjligt stolt över. Överlägset bästa jag har skrivit.

Vad föredrar du – science fiction, fantasy eller skräck? Eller ingetdera?
– Jag föredrar allt. Välskriven sf/fantasy/skräck har samma effekt på mig. En bra berättelse suger tag och då spelar det ingen roll om kampen utkämpas med strålpistoler, svärd eller vampyrtänder. ”Låt den rätte komma in” är en av de bästa svenska böckerna jag läst och jag är egentligen ingen vampyrälskare. (Varulvar är mycket coolare.) Men John Ajvide Lindqvist skrev så att hans berättelse sög tag i mig.

Vilken är din syn på svensk fantastik?
– Det blir allt bättre! Det kommer nya författare, alla med sitt eget tilltal och sina egna historier. Det är bara att läsa och njuta.

Rekommendera en svensk fantastikbok!
– Jag njöt av Peter Bergtings ”Häxmästaren”, skönt skruvad historia med en vidunderligt galen drake. Dessutom har jag precis börjat läsa Anders Björkelids ”Förbundsbryterskan” och gillar den skarpt.

Foto: Ralf Gyllenvråk

Aug 252011
 

Niklas Krog: Legenden om Tann – Nidaros vrede
B Wahlströms

Niklas Krog är sannolikt Sveriges meste fantasyförfattare, i alla fall om man räknar antal skrivna böcker. Nidaros vrede är den fjärde delen i serien om dvärgen Tanarog (eller Tann som han också kallas) som befinner sej på vandring genom fantasylandet Unadan tillsammans med skogsflickan Aina och eken Bladhus.

Böckerna riktar sej till yngre läsare, kanske fem plus, och denna del är lik dom tidigare. Tanarog är härligt godhjärtad och tror inte ens hemska lindormar och fasansfulla drakar om något ont. Handlingen i Nidaros vrede känns lite ofokuserad och hoppig i jämförelse med tidigare delar, som en transportsträcka i väntan på kommande böcker, men ger som vanligt också rak, enkel och vänlig läsning som lär glädja glinen.

Apr 122011
 

Niklas Krog: Legenden om Tann – Drakmötet
B Wahlströms

På många sätt är Niklas Krogs böcker om Tann väldigt lika samma författares våldsamma böcker om krigaren Biko. Vi har den (ofta) ensamme huvudpersonen i en ganska sparsamt befolkad fantasyvärld, ett mål denne ska ta sej till samt faror som lurar runt varje hörn. Samtidigt är dom väldigt olika. Där böckerna om Biko är våldsamma och brutala och man inte kan lite på någon, är böckerna om Tann naiva och gulliga och alla är egentligen snälla. Jag gillar Tann bättre.

I Drakmötet, den tredje delen i Legenden om Tann, tappar den äventyrslystne dvärgen bort sina båda vänner, skogsflickan Aina och trädet Bladhus. Han måste hitta dom, men det är inte lätt då den dvärgilskne draken Nidaros, och fyra nya smådrakar, är ute efter honom.

Tann är fortsatt välmenande och oskyldig, precis om boken i övrigt. För läsare kring kanske åtta-tio år måste detta vara toppen.

Dec 292010
 

Niklas Krog: Krigarens sista strid
LL-förlaget

Biko har det inte lätt. I två böcker har han blivit jagad, förråd, tappat minnet, skiljts från sin familj och fått stryk och åter stryk. I Krigarens sista strid, den tredje och sista boken om Biko, har han tagits till fånga av en ond drottning som tvingar honom döda folk och monster i gladiatorspel. Att döda folk och monster är som tur är något som Biko klarar alldeles utmärkt, oövervinnlig mördarmaskin som han är. Eller klarade tills alldeles nyligen; han har blivit trött på mördandet och vill bara åka hem till sin familj. Och tur det, för läsaren, att Biko uppvisar lite mer mänsklighet i denna tredje bok. Så även om den innehåller krossade skallar så det räcker sympatiserar man faktiskt med honom, och man undrar om boken ska få det slut som handlingen så tydligt leder fram emot.

Nov 052010
 

Niklas Krog: Legenden om Tann – Bestens håla
B Wahlströms

I uppföljaren till Skogsflickan fortsätter dvärgen Tann och skogsflickan Aina att försöka driva bort Besten som river upp träd och terroriserar folk i sagoskogen.

Bestens håla är lika gullig som första boken, men också lite spännande och otäck, i alla fall för dom yngre läsarna kan jag tro. Det är egentligen mer av samma som i första boken. Intressant är att den otäcka besten inte beskrivs som helt ond utan också en varelse det kan vara synd om. Men i periferin förekommer också en drake som verkar omutbart grym.

Gillar man sagor och naturväsen är detta kul läsning. Även om jag måhända är lite väl gammal jämfört med den tänkta målgruppen kan jag uppskatta boken.

Nov 042010
 

Niklas Krog: Legenden om Tann – Skogsflickan
B Wahlströms

Tann, egentligen Tanarog, är en dvärg som längtar efter något annat än att leva med sitt folk i deras underjordiska grottor. Han beger sej ut i skogen, som dock inte är en helt ofarlig plats. Där finns Besten, som förstör för skogens invånare, och en drake som ogillar dvärgar. Som tur är har Tann också vänner, dels det vandrande trädet Bladhus, men också den kvicka skogsflickan Aina. Tillsammans måste Tann och Aina hitta ett sätt att göra något åt Besten.

Niklas Krog är antagligen Sveriges meste fantasyförfattare med ett antal romaner i genren bakom sej. I Skogsflickan har han övergett det hårdkokta upplägget i Krigare utan minne och I krigarens spår och istället skrivit en fantasysaga för yngre läsare. Upplägget med en mer eller mindre ensam huvudkaraktär som måste ta sej an allehanda faror finns kvar, och ett snävt persongalleri. Men Skogsflickan är en mycket gulligare och mer sympatisk historia. Om jag var 20 år yngre hade jag nog uppskattat boken än mer.

Maj 272010
 

Niklas Krog: I krigarens spår (2010)
LL-förlaget

I I krigarens spår fortsätter Biko sin färd hemåt, ständigt sinkad av alla som vill döda honom. Är det inte en furste eller drottning så är det vargbestar eller något annat. I krigarens spår har alltså samma enkla upplägg som den första delen i Niklas Krogs blivande fantasytrilogi, Krigare utan minne. Biko minns inte mycket av sitt förflutna, mer än att han har en familj han vill komma hem till och att han är/var värsta krigsmaskinen som skapat sej många fiender.

Det är en mörk, våldsam historia, en supermänniskofantasi där andras angrepp motiverar det egna våldet och mördandet. Han har det inte lätt, Biko, och inte läsaren heller. Det är en värld av svek och våldsamheter, ett berättande utan onödiga miljöskildringar eller reflektioner. Man frågar sej om han är värd ett lyckligt slut.

Maj 232010
 

Niklas Krog: Krigare utan minne (2008)
LL-förlaget

En man vaknar upp på en strand utan minne av hur han kom dit. Plötsligt uppenbarar sej några män som försöker döda honom.

Den andra meningen upprepad ett antal gånger sammanfattar boken ganska bra. Biko, som strandmannen visar sej heta, blir anfallen igen och åter men eftersom han är värsta krigaren nedgör han dom utan problem.

Monotonin gör inte så mycket då boken är så kort; jag har lite svårare för att det aldrig reflekteras över allt våld. Kortheten och att det ändå är lite spännande ger betyget knappt godkänd.