The Thrill of a Kill

 1 Response »
Mar 262012
 

The Thrill of a Kill
Regi: Lars-Erik Lie

En ungdomstjej rör sej över en äng där en massa folk ligger och blöder. En galen slaktare skymtar förbi. Tjejen vaknar, ovetandes om att verkligheten denna dag kommer bli värre än drömmen… När hon är ute i skogen och letar efter sin försvunna syster blir hon först nerslagen och avtagen sina kläder för att sen hamna hos en galen man som har för vana att kidnappa, tortera, våldta och mörda unga kvinnor.

Att se amatörfilmer kan vara chansartat. Ibland saknas inte bara pengar utan också talang, men i fallet The Thrill of a Kill är det tydligt att regissören Lars-Erik Lie har både talang och vett att göra nånting av den. The Thrill of a Kill säjs vara den blodigaste norska filmen som gjorts – det kan mycket väl stämma men är ganska ointressant i sammanhanget. För The Thrill of a Kill är mer än bara splatter och visuella groteskerier – det är en effektiv och obehaglig skräckfilm. Handlingen är inte direkt nyskapande, men utförandet är lyckat, särskilt med tanke på den begränsade budgeten (på 30000 norska kronor). Fotot är inte supersnyggt men förmedlar tillsammans med klippning, musik och ljud en stark närvarokänsla. Skådespelarna är alla trovärdiga i sammanhanget, särskilt Arve Herman Tangen som mördarmannen med den tragiska barndomen. Så, sammanfattningsvis. En smutsig film, förhållandevis trovärdig, blodig men inte för blodig, som osar obehag och är läbbigare än mycket annat (och dyrare) i skräckväg.

Mørke sjeler

 No Responses »
Sep 082011
 

Mørke sjeler
Regi: Mathieu Peteul och César Ducasse

För några år sen gjorde fransk-norske César Ducasse science fiction-filmen Lies Inc. Det var en intressant Philip K Dick-inspirerad historia, smart men med vissa brister vad gäller foto och skådespeleri. Men, han verkar ha lärt sej sin läxa. Mørke sjeler som han regisserat tillsammans med Mathieu Peteul är osedvanligt lyckad, både tekniskt och berättarmässigt. En skräckfilm kan vara helt okej som underhållning, men en skräckfilm med någonting att säja kan vara så mycket mer.

Det börjar lite 70-talsgialloaktigt med en i orange arbetsoverall klädd man, som man aldrig får se ansiktet på, som far runt i stan med en borrmaskin och borrar hål i folks skallar. Offren dör inte, utan blir någon slags hjärndöda halvzombier som kräks upp svart vätska. En far vars dotter är ett av offren tar själv upp jakten på gärningsmannen då polisen inte är särskilt effektiv i spanandet.

Mørke sjeler är en lågbudgetproduktion, men det är något som det lilla produktionsteamet lyckats dölja mycket väl. Den är filmad på 16 mm och sedan bearbetad digitalt vilket medfört att man får den gamla 70-80-talskänslan samtidigt som bilden är modern och skarp. Mycket lyckat, och bidragande till en mörkt skön stämning.

Intressantast är dock kanske själva historien. Det börjar lite som en blandning av giallo, slasher och kriminalfilm, men historien tar inte dom sedvanliga vändningarna utan siktar högre än mycket annat inom skräckfilmsgenren. Bakom allt huvudborrande finns en kommentar till Norges eller västerlandets ekonomiska rikedom och att oljan som bekostat den har ett pris. Man driver också med, får man anta är avsikten, det norska polisväsendet.

Om man ska anmärka på något kan det vara att en del karaktärer ibland agerar märkligt och kanske inte alltid så trovärdigt, och att några repliker är lite klumpiga. Bilden på blurayutgåvan kan också upplevas som lite väl mörk. Mørke sjeler är ändå en av dom mer intressanta bland dom senaste årens norska skräckfilmer med en väl avvägd blandning av rysligheter och eftertanke.

5 grøss

 No Responses »
Sep 022011
 

5 grøss

Precis som den på Spektakulärt tidigare recenserade Filmgrøss x 4 är 5 grøss en dvd med norska kortfilmer i skräckfilmsgenren. Temat är mardrömmar. Fem regissörer bjöds in att göra varsin kortfilm i ämnet, och resultatet visades faktiskt sen på bio.

Det börjar med Oppvåkningen om en man som opereras på sjukhus, fortsätter med Du skal få en dag i morgen om en stressad och något instabil småbarnsmamma, därefter följer Audition om en ung kvinna på just provspelning, eller om det är nånting helt annat, efter den kommer Naïn om en ung adopterad flickas möte med en församling tokkristna norrmän, och sen avslutas filmkvintetten med Downunder om en väktare som under en nattlig vaktrunda hittar någonting otäckt i en källare.

5 grøss kom 2007, under vad man får se som början på den nya norska skräckfilmsvågen. Det ska vara skräck och handla om mardrömmar, men särskilt skrämmande blir det inte. Till viss del kan det bero på filmernas ringa längd – alla tillsammans är bara 36 minuter – och att det inte hinner etableras särskilt mycket handling. Nu är kanske inte meningen heller att berätta en historia, utan att förmedla en känsla,  men särskilt mycket känslor förmedlas inte heller. Även visuellt är det lite mellanmjölk av det hela. En film som utmärker sej dock är Audition som är både läskig och mystisk, som lyckas förmedla en av skräckfilmer eftersträvad obehagskänsla. Den är också visuellt intressant, om än något kort.

Trailer på Youtube.

Titlar och regissörer nedan.

Oppvåkningen
Regi:Susanne Falkum Løvik

Du skal få en dag i morgen
Regi: Pål Jackman

Audition
Regi: Marius Soma

Naïn
Regi: Therese Jacobsen

Downunder
Regi: Bobbie Piers

2023, Alle fugler, Kontakt

 No Responses »
Jul 112011
 

Norsk genrefilm har verkligen fått ett uppsving under senare år med långfilmer som Død snø och Trolljegeren i spetsen samt en bunt andra titlar som Skjult och Fritt vilt. På kortfilmsfronten har vi sett skräckkortfilmssamlingen Filmgrøss x 4, men det finns så klart mycket mer. Här kommer tre kortfilmer från 2009 som alla hör hemma inom science fiction-genren. Stort tack till regissörerna som försett Spektakulärt med filmer.

2023
Regi: Harald Fossen

Som man kan förstå av titeln är 2023 inspirerad av George Orwells Nineteen Eighty-Four. Det hela utspelar sej alltså i ett klassiskt dystopiskt samhälle där en man av någon myndighetsperson förses med ett implantat i hjärnan som påverkar hans minnen och känslor. Varför han har implantatet är först oklart, men det har något att göra med ett terroristdåd…
Ta en stor dos 1984 eller Kallocain, ett mått Eternal Sunshine of the Eternal Mind samt estetiken från Children of Men, så kommer man ganska nära 2023. Filmen, som är halvtimmen lång, är påkostad med snyggt foto och fina effekter. Det handlar om terrorism, kärlek och minnenas makt… Huvudrollen görs för övrigt av Shanti Roney, den enda i filmen som inte pratar norska.
Regissören arbetar på att göra en långfilmsversion av denna historia – det är bara att önska lycka till. Utförandet är finfint, och om den personliga touchen tillåts öka kan det bli mycket bra.

Alle fugler
Regi: Sara Eliassen

Alle fugler är lika mycket konstfilm som science fiction. I en framtid där alla är barn som sakta går genom korridorer har människorna förlorat förmågan att prata. Men en flicka har faktiskt en röst och kan tala – något hon gör sitt bästa för att dölja.
I en del konstfilmer är det inte alltid helt klart och tydligt vad det är som händer eller vad, om något, man vill säja. Så är även fallet med tolv minuter långa Alle Fugler. Vill man gå in i analysläge kanske filmen handlar om gruppens påverkan på individen eller är en kommentar till vår samtid. Slump eller inte är svårt att säja, men både miljöer och handling påminner om dom i framtidssegmentet i den norska filmen Dager fra 1000 år.

Kontakt
Regi: Anders Øvergaard

Den 20 minuter långa Kontakt handlar om en ung man som gillar att bedriva ufo-spaning. En dag får han oväntat sällskap i skogen av en ung kvinna på väg till en fest. Killen ser nånting mystiskt som leder dom till ett öde hus. Där finns någon, eller något…
Kontakt är uppbyggd som en skräckfilm men utvecklar sej till något mer Cocoon-liknande när dom får kontakt med varelsen i huset. Filmen känns föga trovärdig, men utförandet är helt okej och budskapet positivt.

Trolljägaren

 2 Responses »
Jul 072011
 

Trolljägaren (Norska: Trolljegeren)
Regi: André Øvredal

Någon biopremiär i Sverige blev det inte för Trolljägaren, men nu är den här på dvd (och blu-ray) i alla fall. Det hela handlar om några studenter som i samband med att dom undersöker fall med mystiskt dödade djur på norska landsbygden kommer en mystisk man på spåren. Efter en del övertalningsförsök får dom prata med honom. Det visar sej att han är trolljägare; han är alltså anställd av staten och arbetar med att sopa igen spåren efter olika trollrelaterade händelser.

Visst påminner upplägget med unga handkamerafilmande människor och skräck om både diverse gamla kannibalfilmer och nyare filmer som Cloverfield och Blair Witch Project, men Trolljägaren är vida överlägsen dessa. Allt klickar – inte bara har man en bra idé, utan utförandet är klanderfritt också. Manuset är genomtänkt, skådespelarna utmärkta, blandningen av humor och skräck fungerar finfint, och (tro det eller ej) så är specialeffekterna riktigt bra. Dom små detaljerna man skulle kunna anmärka på vad gäller utförandet är så obetydliga att dom inte är värda att ta upp.

Filmgrøss x 4

 1 Response »
Jun 262011
 

Filmgrøss x 4

Norsk Filminstitut ligger bakom Filmgrøss x 4, en dvd tänkt att visa upp vad nya norska filmartalanger går för. Det bjuds alltså på fyra kortfilmer inom skräckgenren. Filmerna är dryga 20 minuter långa styck.

Tempus Fugit (2009)
Regi: Even Benestad
I Tempus Fugit får en man en mystisk mojäng i sin ägo – en mojäng som verkar kunna förutspå när en människa kommer att dö. Lite mystisk stämning åstadkommer regissören, och att filmen är i svartvitt förutom blodet som är rött är ganska effektivt. Men det kämpas på lite väl mycket med att allt ska vara så dramatiskt och sorgligt.

Familien Bergs erfaringer (2008)
Regi: Pål Øie
En familj är ute och kör bil i natten. Den trötte pappan kör på nåt – en hund tydligen. Dom följer med hundens ägare till dennes hus – men han visar sej vara en fullständigt vettlös mördare och galning. Familien Bergs erfaringer är en ganska typisk terrorhistoria – filmer med folk som hamnar i klorna på galna mördare har man sett förut. Pål Øie ger oss alltså inte mycket nytt, men att det är välgjort går inte att förneka. Och mördaren är så pass skruvad att man gärna hade sett mer av honom.

Svin (2009)
Regi: Geir Henning Hopland
En tv-reporter far med sin kameraman ut för att göra ett reportage om några försvunna tyskar i ett mindre samhälle. Svin är samlingens bästa film – en historia som överraskar med skön och inte alltid helt uppenbar humor. Anna Bache-Wiig i huvudrollen är riktigt rolig och kameramannen med ryggproblem är en kul karaktär. Samtidigt som filmen är ganska otäck också – och inte bara på skoj.

Forlat oss vår skyld (2009)
Regi: Kjersti Steinsbø
I Forlat oss vår skyld hamnar ett gäng sydeuropeiska hårdrocksentusiaster hos en tokkristen norsk familj. Här vankas alltså kulturkrock och folktypsparodi – och ett utmärkt tillfälle att göra en skruvad skräckhistoria. Återigen, förutsägbart men välgjort.

Allt som allt är Filmgrøss x 4 en trevlig, om än inte revolutionerande, skapelse. Men det här med att visa upp ”talanger”… Menar man med ”talang” att man klarar av att göra proffsig film, så visst. Men avses att man gör mer personligt präglade och originella filmer så … nja. Men även om originalitet saknas så är det ett mycket bra initiativ från NFI – tänk om typerna på SFI kunde komma ner från sina piedestaler av polisfilmer och verklighetsfrämmande relationsdramer och göra nåt liknande.

Filmen finns att beställa från Filmbutikken.

Kjetil Johnsen: Lasarusfenomenet – Den 4:e parallellen

 No Responses »
Maj 062011
 

Kjetil Johnsen: Lasarusfenomenet – Den 4:e parallellen (Den 4. parallell: Lasarusfenomenet)
B Wahlströms

Emma har åkt till USA med sin familj. Efter att ha varit med om en bilolycka och resten av familjen dött tas hon om hand av sin hemlighetsfulle farbror. Samtidigt har hon minnen som inte stämmer överens med vad alla andra säjer hänt – och Hillary Clinton är president! Så vad är det som pågår egentligen?

Lasarusfenomenet är en ganska uppfriskande science fiction-roman med mycket action och teorier om andra dimensioner som huvudingredienser. Uppfriskande är det för att det är ovanligt med så pass rakt underhållande science fiction-historier från Norden, även om det blir lite väl mycket enkelspårig jakt och fart mot slutet. Det finns en del logiska frågetecken i historien, men kanske rätas en del av dom ut i uppföljarna.

Kommandør Treholt & ninjatroppen

 No Responses »
Mar 302011
 

Kommandør Treholt & ninjatroppen
Regi: Thomas Cappelen Malling

Ta en norsk man dömd för spioneri i ett uppmärksammat (och verkligt) mål, en dos 80-talsaction, ett knippe ninjor och blanda. Där har vi receptet för Kommandør Treholt & ninjatroppen, en ny norsk actionkomedi och en av få nordiska ninjafilmer (Mats Helges The Ninja Mission är en annan). Med en minst sagt lovande titel och trailer är frågan om filmen kan hålla vad den lovar. Och, jodå, visst kan den det.

Den norska kungen har inrättat en specialstyrka, bestående av ninjor, för att skydda landet mot faror. Arne Treholt är ledare för ninjorna som tränar, finner själslig ro och tar hand om djur på en egen ö. När den norska självständigheten hotas av Nato som utför attentat i öststaters namn för att få kontroll över landet blir det upp till Arne och hans ninjor att rädda dagen.

Hela upplägget bakom Kommandør Treholt & ninjatroppen är underbart – och smått genialt. Visuellt ser filmen bra ut och effekterna är ömsom snygga och välgjorda (på riktigt) och charmigt dåliga (med flit). Skådespelarna, med Mads Ousdal som Arne i spetsen, är finemang. Mest intressant eller roligt eller vad man ska kalla det är bilden av Sovjet respektive Nato som skiljer sej något från den gängse kalla krigs-diton. Här skyr Nato och väst inga medel medan dom sovjetiska representanterna är betydligt mer besinnade.

Dock är det mindre action än vad kan kunnat vänta sej – inte för att det är något fel på dom actionscener som finns. Nej, fokus ligger snarare på humor, 80-talsestetik och österländsk vishet (klyschig sådan men sann för det).

 Older Entries