Daniel Martinez: Det jorden vill

 No Responses »
Okt 252012
 

Daniel Martinez: Det jorden vill
Sjösala förlag

”Denna skrift är en framtidsroman, men lika mycket en dåtidsroman”. Så står det på baksidan av Det jorden vill, Daniel Martinez debut som romanförfattare. Det finns dock inget i romanen som antyder att den utspelas i framtiden. Men visst är det en spekulativ roman. I berättelsens centrum finner vi en autistisk namn- och familjelös flicka samt en gammal stum man med alkoholproblem, Roger. Dom finner båda, oberoende av varandra, att dom en dag har telepatiska förmågor och kan kommunicera främst med djur, och även med varandra när handlingen sammanför dom båda. Med i romanen finns även en orangutang, George, som siar om en utvald som ska komma och orsaka en förändring för hela jorden. Dessa karaktärer, samt musen Albert, kommer i kontakt med en gammal man som uppfunnit en maskin med vars hjälp även han kan kommunicera med, och kontrollera, djur. Dom ger sej sedan ut på en resa, först till Finland, där dom träffar ett uråldrigt paddjur, och sedan vidare mot ett okänt mål. Dom förföljs av en ännu äldre varelse, eller ett medvetande, som tagit över en människokropp.

Ja, det här inte vilken roman som helst, det förstår man om man läser handlingen här ovan. Den centrala frågeställningen som tas upp i Det jorden vill rör människans plats på jorden, en fråga som ställs på sin spets när valet står mellan människans död och jordens överlevnad, eller människans (kortsiktiga) överlevnad vilken då kommer leda till hela jordens undergång. Daniel Martinez har ett trevligt språk och berättelsen flyter på bra, men mest positivt är kanske hur han ger ord åt dom annars ordlösa och, som det brukar heta, osynliggjorda. Boken rymmer också en del humor – främst utmärker sej en episod där den till människa utklädda George befinner sej på en finlandsfärja och några damer inleder samspråk. Det blir nästan fars av det hela, men bara nästan. Författaren håller humorn på precis rätt återhållsamma nivå. Slutet är måhända något vagt, men vägen dit är både underhållande och tänkvärd.

Þyngdarafl

 No Responses »
Jul 182012
 

Þyngdarafl (Gravity)
Regi: Logi Hilmarsson

Två män, varav en sitter i rullstol och den andra är hans assistent, är på väg att träffa den enes nya flickvän ute i naturen. När de väl möter henne berättar hon att hon haft andlig kontakt med en rymdvarelse och att denna just ska anlända till jorden. Kvinnan menar allvar, men männen tror henne inte…

Isländska kortfilmen Þyngdarafl är gränsfalls-sf om vänskap och att acceptera varandra och varandras egenheter. Människorna skildras verklighetstroget och fint, men sf-innehållet är marginellt.

Här kan man se filmen för en euro.

Henry Bronett: Charles Grandpiers äventyr – Drakblodsfröna

 No Responses »
Nov 112011
 

Henry Bronett: Charles Grandpiers äventyr – Drakblodsfröna
Vombat förlag

Charles Grandpier är en vanlig pojke som bor tillsammans med sin farfar. Det visar sej att farfadern äger en ”knussloromator”, en märklig maskin som kan infria ens önskningar, och att Charles måste ge sej ut på äventyr för att finna drakblodsfröna som behövs för att den ska funka. Samtidigt är en otäck farbror äventyrarduon i hälarna, ute efter knussloromatorn för egen vinning.

Henry Bronetts Drakblodsfröna siktar inte högre än att vara en småskojig och småspännande äventyrsroman för barn. Det enkla livet, fantasin och vänskapen hyllas, medan girigheten och egoismen får sej en knäpp på näsan. Boken hade behövt en korromgång till då det vimlar av språkliga småfel, dock inget av så pass allvarlig karaktär att det avskräcker en från att rekommendera boken för yngre äventyrssuktande läsare.

Mørke sjeler

 No Responses »
Sep 082011
 

Mørke sjeler
Regi: Mathieu Peteul och César Ducasse

För några år sen gjorde fransk-norske César Ducasse science fiction-filmen Lies Inc. Det var en intressant Philip K Dick-inspirerad historia, smart men med vissa brister vad gäller foto och skådespeleri. Men, han verkar ha lärt sej sin läxa. Mørke sjeler som han regisserat tillsammans med Mathieu Peteul är osedvanligt lyckad, både tekniskt och berättarmässigt. En skräckfilm kan vara helt okej som underhållning, men en skräckfilm med någonting att säja kan vara så mycket mer.

Det börjar lite 70-talsgialloaktigt med en i orange arbetsoverall klädd man, som man aldrig får se ansiktet på, som far runt i stan med en borrmaskin och borrar hål i folks skallar. Offren dör inte, utan blir någon slags hjärndöda halvzombier som kräks upp svart vätska. En far vars dotter är ett av offren tar själv upp jakten på gärningsmannen då polisen inte är särskilt effektiv i spanandet.

Mørke sjeler är en lågbudgetproduktion, men det är något som det lilla produktionsteamet lyckats dölja mycket väl. Den är filmad på 16 mm och sedan bearbetad digitalt vilket medfört att man får den gamla 70-80-talskänslan samtidigt som bilden är modern och skarp. Mycket lyckat, och bidragande till en mörkt skön stämning.

Intressantast är dock kanske själva historien. Det börjar lite som en blandning av giallo, slasher och kriminalfilm, men historien tar inte dom sedvanliga vändningarna utan siktar högre än mycket annat inom skräckfilmsgenren. Bakom allt huvudborrande finns en kommentar till Norges eller västerlandets ekonomiska rikedom och att oljan som bekostat den har ett pris. Man driver också med, får man anta är avsikten, det norska polisväsendet.

Om man ska anmärka på något kan det vara att en del karaktärer ibland agerar märkligt och kanske inte alltid så trovärdigt, och att några repliker är lite klumpiga. Bilden på blurayutgåvan kan också upplevas som lite väl mörk. Mørke sjeler är ändå en av dom mer intressanta bland dom senaste årens norska skräckfilmer med en väl avvägd blandning av rysligheter och eftertanke.

Mattias Lönnebo: Den gråtande madonnan på Monte Pino

 No Responses »
Jul 292011
 

Mattias Lönnebo: Den gråtande madonnan på Monte Pino
Pythia Publishing

Det är en njutning att läsa Mattias Lönnebos Den gråtande madonnan på Monte Pinos första hundra sidor eller så. Med omsorg skildrar författaren Alfonzos tillvaro på ett barnhem någonstans nära Medelhavet, en tillvaro som avbryts den dag hans dittills okände farbror adopterar honom. Farbrorn är inte bara rik utan ter sej välvillig och godhjärtad, och Alfonzo blir snart kompis med Matteo som går i samma klass som honom. Det enda grumlet i lyckobägaren är deras lärare som är en grym jäkel och misshandlar barnen både fysiskt och psykiskt, och att två barn från byn försvunnit spårlöst.

En njutning var det, ja. Efter halva boken tappar historien fart, något, fram tills slutet då mysterierna förklaras efter att Alfonzo utsatts för diverse otäckheter och moraliska prövningar. Ett frågetecken rör epilogen som motsäger det förhållandevis lyckliga slutet – det känns som att författaren ville klämma in en slutknorr, vilken dessvärre skär sej något mot tidigare innehåll.

Den gråtande madonnan på Monte Pino är lika mycket en skräckroman med gotiska drag som en barn- och människoskildring – och båda delarna är lika starka. Man hittar dessutom diverse funderingar kring vetenskap och tro, oskuld och grymhet, rikedom och fattigdom, och det förindustriella samhället kontra industrisamhället.

Vargen

 No Responses »
Jun 062011
 

Vargen
Regi: Derek Martinus

Det råder oroligheter i landet efter inbördeskrig och revolter. Upprorsledaren ”Vargen” väntas hem av familjen, som dock nås av beskedet att han utsatts för ett attentat och dött. Det hela mynnar ut i en maktkamp där militärer ställs mot politiker och familjemedlemmar mot varandra.

Vargen är en intressant kuriositet inom svensk (tv-)film. Jan Guillou skrev manuset och Derek Martinus, som varit inblandad i serier som Dr Who och Blakes 7, regisserade av någon anledning denna svenska produktion. Medverkar gör skådespelare som Per Oscarsson och Hans Mosesson.

Det är lite stillastående teater över Vargen, men det hela är också välspelat – och Jan Guillou undviker för en gångs sin sedvanliga übermänniska i huvudrollen.

Vad gäller genrebeteckningar kan det vara vanskligt att (som undertecknad) envisas med att använda sej av dessa. En film som skildrar inbördeskrig i Sverige i modern tid är science fiction, medan en film som skildrar ett inbördeskrig i ett land där sånt förekommit nyligen inte behöver vara det. Vad gäller Vargen får man anta att den utspelar sej i Sverige… Ergo sf. Det är då Jan Guillous andra science fiction-verk, mellan debutromanen Om kriget kommer (1971) och ungdomsboken Gudarnas berg (1990).

Zonen

 1 Response »
Mar 152011
 

Zonen (1996)
Regi: Martin Asphaug

En läkare jobbandes i fjällen får ta emot en patient, en ryss bosatt i Sverige, drabbad av märkliga skador av okänt ursprung. Strax därpå spärrar militären av området och läkaren, Jacob, misstänker att skadorna och avspärrningen beror på att ett plan med kemiska stridsmedel störtat där. I Stockholm finns Jacobs bror, Peter, som arbetar med utrikesministern och dennes underordnade Henrik Levin, som verkar ha ett finger med i spelet.

Zonen är en typisk thriller innehållandes politiska konspirationer och rättrådiga personer som måste avslöja sanningen med risk för liv och lem och att familjen kan drabbas. Under sex nära timslånga avsnitt pågår jakten på sanningen och väntan på upplösningen, och då gäller det att vägen dit är så pass intressant att man vill fortsätta titta. Det är väl lite si och så med den saken. Vändningar i handlingen kommer titt som tätt men förändrar egentligen ingenting utan det är samma personer som far runt  på samma sätt som tidigare, och samma döljande av sanningen. Först tror man att det är ett ryskt plan, sen ett amerikanskt, sen ett svenskt, och på något sätt har det hela med ozonhålet att göra också. Visserligen vill man gärna veta vad det är för mysko som pågår i ”zonen”, men vägen mot avslöjandet känns lite väl utdragen och forcerad. I övrigt är serien välgjord med duktiga skådespelare – Peter Haber är särskilt slemmig – och den upplevs hyfsat påkostad och proffsig.

Ett minus är att den nyutgivna dvd-utgåvan saknar text – varför ska hörselskadade inte få se film, kan man undra.

Karin Tidbeck: Vem är Arvid Pekon?

 No Responses »
Feb 062011
 

Karin Tidbeck: Vem är Arvid Pekon?
Man av skugga förlag

”Kvinnan som blir gravid med en ångmaskin. Växeltelefonisten som får sin egen existens motbevisad. En koloni av varelser som imiterar människor. I Karin Tidbecks noveller får vi möta de människor som blir vittnen när verklighetens hinna brister.”

Bara baksidestexten är ju underbar i Karin Tidbecks novellsamling Vem är Arvid Pekon? I en lagom tjock bok på 80 sidor ryms åtta surrealistiska, mörka och humoristiska berättelser. Favoriten är Beatrice där en man blir förälskad i ett luftskepp, och en kvinna i en tryckpress. Det hela berättas på ett konstaterande sätt och är mycket underhållande med precis rätt småtorra tonfall. Den igenkännliga men skeva verkligheten återkommer på olika sätt i novellerna. Tant Britas stugby är skriven på ett självbiografiskt och utlämnande sätt, samtidigt som det också är en berättelse om människoliknande varelser som kläcks ur puppor och befolkar ett mindre samhälle under sommaren.

Tänk lite Kafka, lite Bradbury, mycket underhållande.

 Older Entries